Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ur blåa fjerran sågs Aurora
Med sitt purpursläp, det ljusa, stora,
Öfver träden tömmande sin urna,
Eld på Huldgudinnans kinder så?
Skymtande ur tunna ambradimmor,
Glänste hennes bild i rosenstrimmor,
Sväfvande i böljans krökta fjät:
Öfver hjessan brann en morgonstjerna,
Och vid vindens röst, för Himlens Tärna
Böjde, nickande mot flodens spegel,
Bergens cedrar sina majestät.
Sänkt i skådning, blå sig etern hvälfde;
Jorden stum af stilla vällust skälfde ;
Luften klang af ohörd fogelsång:
Blomstrens kalkar ur sin slummer väckta,
Öppnades att efter ljuset smäkta,
Sågo drottningen — och tårar smekte
Hennes fot, som flög med vestans gång.
Nu jag göt i lutan denna tjusning,
Den en Gud mig gaf, vid lifvets ljusning,
Rikt betalande mitt Ödes brott:
Häpen hon mitt spel ur lunden hörde —
Följde tvekande den klang, som rörde,
Såg den djerfve — som med knäfall, fjerran,
Väntade och fruktade sin lott.
Mörka hår, som konstens medel flydde,
Blott en linda af narcisser prydde, —
Våg på våg kringsvallade dess bröst;
Hvit som englars skrudar, morgondrägten
Samm med blomstren stimmande i fläkten,
Af en lycklig azurfärgad gördel
Kring det smala lifvet fängslad löst.
Så hon stod framför mig. Blyg som strimman
Af en måne, röjd i silfverdimman,
Jungfrubarmen genom floret smög.
Från det anlet, der jag än såg dröja
Tårars spår, nu föll en hatad slöja —
Blick — och kyss — och bäfvande omarmning
Och en blixt igenom rymden flög.
Solen fjerran steg ur blåa sundet,
Såg med faderslöje på förbundet,
Log, förskönad mot en vaknad dag;
Näktergalen sjöng om Greklands vårar,
Bi’n i dans bortkysste rosens tårar;
Och den själ, som lifvar verlden, sade:
»Mina barn jag ser med godt behag!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
