Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begynnelsen antyder tillräckligt klart dess andra: »Herr V. har
tillförene gjort sig känd genom några rimmade krior öfver
åtskilliga dygder, och slutligen genom en öfver Qvinnan. Ingen af
dem alla vann likväl den uppmärksamhet som det ryktbara
Tålamodet, hvilket kunde sjungas på tonen af visan
’Lilla
Clara förebrå ej mig’, och i kraft af denna förtjenst, samt
sina antitetiska amaranter, ännu står att läsa i mången öm
landtmamsells visbok. Det är obegripligt af hvad skäl han
sedan utgått ur denna menlösa rymd, för att till sitt
favorit-skaldeslag välja ett sådant, hvartill han, bland alla dödliga,
som dermed befattat sig, blifvit utrustad med de knappaste
anlag.» Recensenten har sedan förstått att utplocka de
al-dra sämsta och löjligaste bitarne ur Valerii för öfrigt ej
sällan lyckade visor, för att af dem göra en mosaik af de
plattaste eller befängdaste galenskaper — men man kan vid
läsningen häraf ej frigöra sig från den känslan, att domen
blifvit afgifven innan undersökningen begynt företagas.
Äfven Leopold fick sin beskärda del, dock med mera
billighet och rättvisa; ty det var den lugne och
betänksamme Palmblad, som tog hand om honom. Hammarsköld
hade 1810 anonymt utgifvit Kritiska Bref, rörande Herr
Kanslirådet C. G. af Leopolds Samlade Skrifter, ett
hast-verk, såsom allt hvad denna författare skref, och tillika ett
ytterst nedgörande, ofta orättvist arbete, men med många
lyckade anmärkningar och i det hela en god bevisföring,
ur hvilken senare literaturforskare hemtat åtskilliga
förståndiga synpunkter. Detta arbete gjorde Palmblad
följande år i Fosforos till föremål för en anmälan, som är en
af de bästa recensioner i tidskriften, och der han på allvar
söker skipa rättvisa mellan den gamle gustavianen och hans
omilde kritiker men, såsom är att vänta, dock kommer till
ett för den förre föga gynsamt resultat, ehuru äfven
Hammarsköld får hålla till godo med åtskilliga slängar. På
samma gång upprullar han en
tafla af den gustavianska
vitter-hetsperioden, som är ett adeqvat uttryck af den nya
skolans uppfattning af densamma. »Hvilka utsigter öppnade
sig icke för vår literatur», yttrar han i slutet af sin
recension, »när den unge Leopold uppträdde! En konung full af
romantiska planer och brinnande för all storhet; ett folk,
som nyss började uppandas ur ett halft århundrades dvala
och nu först kunde deltaga i konstens fria lekar; en här
af snillen, som omringade tronen eller öfverallt tände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
