Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
opartiskt beröm yttrar sig Fosforos öfver de mästerliga
dikter, med hvilka Iduna debuterar: »Den siste skalden» »Den
siste kämpen», »Vikingen», »Odalbonden», »Manhem»
m. fl.
I sjelfva verket har man alltför mycket sökt afgränsa
Nya skolan och Götiska förbundet från hvarandra, och raan
har dervid vanligen framhäft det senares förtjenster på den
förras bekostnad. Sanningen är, att Nya skolan, eller Nya
vitterhetssekten, såsom den vanligen älskade att kalla sig,
ej på samma sätt som Götiska förbundet är ett slutet helt,
ett förbund i egentlig bemärkelse. Omkring hufvudmännen
gruppera sig en mängd författare, som i mera eller mindre
grad delade deras åsigter, och deras tidskriftsspalter stodo
öppna för hvar och en, som i dagens estetiska frågor hade
något att förmäla. Deraf blef ock en följd, att flera af
gö-terne, som i mycket voro af skolans meningar gentemot
de äldre författame, insände sina bidrag, och flera af dessa
insändare skulle derför ock med lika mycket skäl kunna
kallas fosforister som de, hvilka man är van att medräkna,
då man talar om Nya skolan. Vidare bör man ej, då fråga
blir om företrädet mellan göter och fosforister, förglömma
att Atterbom, Palmblad, Hammarsköld, Askelöf och Livijn
voro de, som först proklamerade de nya åsigterna och
klädde skott för en djupare och innehållsrikare poesi
gentemot akademien, och att de derigenom onekligen beredt
rum för den diktkonst, som göterne med så mycken
framgång idkade, ehuru de visserligen genom sin bittra och
stundom orättfärdiga polemik ådrogo sig ett hat, för hvilket
de fridsammare medlemmarne af Götiska förbundet aldrig
blefvo föremål. Och jemföra vi slutligen de båda
hufvud-männens inom hvardera gruppen, Atterboms och Geijers
literära, och särskildt poetiska, förtjenster, så torde man väl
knappast ännu hafva kommit, och möjligen aldrig heller
komma öfverens om åt hvilken af dem företrädet rätteligen bör
lemnas. Här likasom i så mycket annat blir det den
enskilda smaken, som får säga sista ordet.
Tidskriften Fosforos, genom hvilken Nya skolan således
egentligen först spelar en roll i vår literaturs häfder, utgafs
under loppet af trenne år. I juli 1814 utkom sista häftet,
som afslutades med Atterboms ståtliga och fantasirika, ehuru
något dunkla, Epilog med dess skildring af konstens trenne
blomstringsperioder, framstälda under bilden af tre tempel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>