Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska skolan och dess främsta författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omtalade artikeln mot Svenska akademien, der han talar
om språket och på fullt allvar förfäktar den fantastiska
åsigten »att språket bör betraktas som ett malmartadt ämne;
det är planetens allmänna grundegenskap af metallitet, som
utbildas till förnuftets tonsystem genom menniskans
ljud-organer», och efter åtskilliga lika obegripliga deduktioner
kommer han till den slutsatsen, att »menniskan är blomman
af jordens metallstam, och hennes språk är det magnetiska
fluidum, som derifrån utströmmar hennes vilja öfver
verl-den». Och hand i hand med den Schellingska
ovetenskapliga och uppkonstruerade uppfattningen af
naturfenomenen går hos Nya skolan ett suveränt förakt för den
exakta naturforskningen i förhållande till det högre vetande,
som ernås
o-enom den tvska filosofien.
O
Det var dicta, sådana som det nyss anförda, hvilka
ådrogo skolan beskyllningen för tyskeri, och Wallmark, som
i Allmänna Journalen ofta fägnade skolan med parodier
och skämtsamma verser rigtade mot densamma, införde i
anledning af ofvanstående yttranden i sin tidning följande
vers, hvilken uppgafs hafva stått att läsa i ett provinsblad:
Metalliteten.
Naturens öra det är af metall,
Kling, klingeli klang!
Och språket är endast ett återskall
Af andan. Pling plingeli plang!
Filosofens hufvud det är af metall,
Kling klingeli klang!
En ljudande skallra, ett återskall
Från Tyskland. Pling plingeli plang!»
Mot ett
yttrande af fosforisternas mästare Schlegel, det
j O •
om »arkitekturen såsom en frusen musik», rigtade Leopold
sitt i hans samlade skrifter intagna epigram »Mina nya
rum» med det spefulla utropet:
Pris åt de män, som tändt förnuftets tyska ljus!
Ofvanstående vers om metalliteten, jemte flera andra
af samma natur, förekom så sent som 1816. Vid denna
tidpunkt var striden mellan skolorna således ännu i full
gång. I Literatur-Tidningen af samma år skref Palmblad
en skarp kritik mot Leopold, i hvilken han förnekar denne
»fantasi och hjertlighet, de hufvudegenskaper, utan hvilka
ingen sann skaldekonst är möjlig» och förklarar, »att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
