Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Expeditionens uppkomst, plan och utrustning — Afresa från Götheborg — Färd längs norska kusten — Besök i Aalesund och Tromsö — Afresa från Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sens batteri, och detta skulle nu profvas. Låtom oss med lätt hand
beröra de under förhanden varande omständigheter högst kinkiga och
egendomliga laborations-detaljeraa, vedermödorna vid langningen af svafvelsvra
och salpetersyra pä det slingrande däcket, elementemas iordningsställande
o. d.; vare det nog sagdt, att syromas inverkan egentligen kom kläder,
händer och däck till godo. Resultatet blef en gnista, en gnista af
otvif-velaktigt elektriskt ursprung, men sä anspråkslös i hela sitt skick, att
apparaten utan vidare blef dömd att i Tromsö varda qvarlemnad.
Det var emellertid ej blott företeelserna ombord, som gaf nödig
sysselsättning under dessa dagar, som annars lätt kunnat blifva mer än
önskvärdt långtrådiga, utan nyfikna blickar spejade rundtomkring för att
finna några nya fbremål att hvila på. 1 böijan af färden kunde dock
knappast något annat upptäckas än talrika segelprvdda fartvg, som
brusade fram öfver vågorna, samt oräkneliga röda, långarmade maneter, som
summo i djupet. Ju mera vi nalkades norden, desto mera ådrog sig
dock djurverlden vår uppmärksamhet, och med glädje helsades den
tre-tåiga måsen, lunnefogeln med sin höga, platt-tryckta näbb, stormfogeln
med sin sväfvande flygt och girigt mot djupet stirrande blick m. fl.,
såsom den arktiska djurverldens härolder eller förposter mot sydligare trakter.
Och då — såsom ej sällan hände — ropet: ”en hval!” hördes, skyndade de
fleste nvfikna upp pa däck, för att skåda den vattenstråle, som han
sprutade mot höjden, innan han lät sin svarta, kolossala rvgg hvälfva upp
öfver hafsvtan. Man tänke sig da den uppståndelse, som ropet: ”fem
hvalar!” en morgon, straxt före polcirkelns passerande, uppväckte — och
detta än mer, när verkligheten vida öfverträffiide utsagon. Talrika
skrikande måsar betecknade den väg, som ett sillstim vandrade genom liafvet,
och här tumlade om hvarandra 5 a (> stora, flåsande och sprutande hvalar,
under det att rundt omkring dem en skara af minst 50 delfiner utförde
de befangdaste krumsprång. Låt en svärm ystra skolgossar gifva sin
inneboende liflighet lösa tyglar, och de skola näppeligen kunna visa sig
mera lekfulla, mera pojkaktiga, än dessa delfiner, som än plaskande
tumlade om hvarandra, säkerligen glupskt frossande bland de packade
sillmassorna, iin ordnade i en läng rad, bokstafligen utförde den lek, som
för gossar är väl bekant under namnet ”hoppa bock”, i det den ena efter
den andra, liknande gigantiska råttor, hoppade högt upp öfver vattnet.
Sådant var det första mottagandet, som bereddes oss af polarhafvets
oändligt rika djurverld !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
