Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vestliga Europa, isynnerhet England, eger en liflig trafik rum, for att ej
tala om den mängd smärre ryska fartyg, som hvarje sommar begifVa sig
till Finmarken *) for att mot mjölmattor tillby ta sig fisk varor. Och
härtill kommer ytterligare det ej obetydliga antalet norska bankfiskare, hvilka
ligga spridda på hafvet för att fånga s. k. ”Haakjan-ing”.
Denna fångst, som endast är några få år gammal, idkas på den
banksträcka, som utbreder sig söder om Beeren Eiland, mellan denna ö
och Spetsbergen samt längs dessas vestra kust, af smärre fartyg, hvilka
der lägga sig stilla och uthänga stora, med späck betade krokar till
lockelse för dessa vattens glupskaste **) rofdjur, en haj-art, som är känd
under nyssnämnda namn. Har en dylik slukat betet, upphissas han med
tillhjelp af ett vindspel till vattenytan och döfvas eller dödas genom ett
klubbslag på nosen. Magen uppskäres derefter, lefvem uttages och allt
det öfriga bortkastas såsom odugligt. Denna lefver, som hos större
djur kan vara så betydlig, att den fyller 2 tunnor och derutöfver, och
som är så rik på fett, att 3 t unnor lefver anses lem na 2 tunnor tran, är
det enda af djuret, som tillvaratages, för att efter hemkomsten till Norge,
i förening med torsk- och sej-lefver samt hval-, hvalross- och skäl-späck,
sjudas i trankokeriernas kittlar. Flertalet af främlingar, som besöka Tromsö
eller framför allt Hammerfest, får derigenom göra bekantskap med
densamma, ty ångorna frän tran kokerierna fylla luften med dunster, som
endast för innevånarne, hvilkas välstånd till viss grad derpå är beroende,
kunna anses såsom en ”söt lukt”. Enhvar annan skall säkerligen, efter
gjord bekantskap denned, villigt medgifva möjligheten af det, som
fbr-täljes i berättelsen om den unge Tobias och den af honom fångade fisken,
nemligen att om man vlägger en bit af lefvern på glöden, så fördrifver
den röken allahanda ond spökelse, både ifrån man och qvinna”, — allt
under förutsättning, att spökena ega något sånär menskliga luktorganer.
Från denna, mahända temligen omotiverade utflykt återvända vi till
de haakjajring-fiskande bankfartygen, for att afsluta berättelsen om för-
*) Med ett sådant mötande, till Tromsö destineradt fartyg henisände vi några bref,
men dessa af hördes ej vidare. Vi lem na osagd t, huruvida de på dem fastade
post-märkena härtill voro orsaken.
**) I sin glupskhet sparar han ej ens kamrater, som fastnat j)å kroken, oeh fiskare
berätta, att (let händt, att de jiå en enda krok på en gång fatt ej mindre än 3
hajar, eller rättare en hel och dessutom tvenne hufvuden. En hvar har i sin tur
angripit sin fångade kamrat. — Prof. Nilsson anför i ^in Fauna uppgifter, enligt
hvilka man i ett fångadt exemplar funnit en hel ren och i ett annat (14 fot langt)
en hel skäl, 8 stora torskar, en långa på 4 fot, ett stort hufvud af en hälleflundra
och flera stycken hvalfiskspäck, hvilka senare han i förbifarten plägar slita ur
h valens sidor. "Ishafvets tiger*’ torde derföre vara en valförtjent benämning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
