Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under vara ströftåg i alla riktningar hade vi mer än tillräcklig an-
O O O
ledning att lära känna öns inre och öfvertyga oss, att mera enformigt
ödsliga trakter näppeligen torde kunna uppvisas. Hela det inre bildar en
temligen jemn platå af 2—300 fots höjd öfver hafvet, här och der
höjande sig till mindre kullar eller föradt af smalare diilder, i hvilkas botten
små bäckar stundom söka sig väg bland det renskrapade stenskramlet *).
Endast i S.O. höjer sig ett tvärbrant i hafvet nedstupandc, omkring 1200
fot högt fjäll, som erhållit det betecknande namnet Mount Misery, och
likaledes i söder det ungefar lika höga Fuglefjeldet. På intet af dessa
finnes dock någon glacier eller ständigt qvarliggande snö.
Det är emellertid ej sjelfva landets bildning, som gör det så ödsligt
och afskräckande, utan orsaken härtill är att söka i den enformiga gråa
färg, hvari hela landskapet uppträder. Förgiifves letar man i öns inre
delar efter spår af någon gräsmatta, långt mindre af träd eller buskar;
endast dvärglika polarviden (Sali.v polaris och herbacea) med i mossan
krypande, trådsmala stjelkar och deröfver höjda 2 a 3 knappt nagelstora
blad bilda derpå yukeliga parodier. Blott i sådana fördjupningar, der
vatten samlats och åstadkommit ett slags sumpmark, lysa på långt håll
gröna fläckar, men då botanisten, full af förhoppning, ditskvndar, befinnes
det förmodade grästäcket lnifvudsakligcn bildad t af mossa, och de
blom-stersmvcken, som man på afständ tror sig märka, reduceras till små
röd-lätta tufvor af en annan moss-art. Endast spridda exemplar af
polar-ranunkeln (Ranunculus sulphnreus) och några få andra örter och grässlag
äro sparsamt inblandade i eller mellan mosstufvoma.
Undantaga vi dessa kärrtrakter, saknar marken nästan öfverallt
hvarje spår af betäckning, s i att, för att begagna Keilhaus uttryck,
\Jord-kadaveret ligger afckekket indtil fuldkommen Xogenhcd”. Till följe af
vattnets och frostens förenade inverkningar hafva berghällarne bokstafligen
sönderfrusit, kalken till smärre, kantiga splittror och sandstenen till större
och mindre pä hvarandra hopade block. Att dylika stensamlingar ej
kunna gifva någon synnerlig näring åt högre växter, är naturligt, så
mycket mer som den lilla mylla, hvilken skulle kunna bildas, genast af
stormen bortsopas ellei^ af vattnet nedspolas. Också anträffas i denna
grus-och kalkstens-öken blott på länga mellanrum en enstaka fjällvallmo (Pa-
*) I allmänhet är bäckames antal ej stort, då vattnet på de flesta ställen med
lätthet sipprar ned mellan stenarne. De större bäckarne torde vara 5 till antalet,
nemligen en utfallande vid Nordhamnen, en vid Hvalrosfjaeren, Engelska elfven,
en vid Sydhamnen och en p\ syd vest kust en. Alla dessa lära om vintern vara torra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
