Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi vända oss emellertid nu från öns föga behagliga inre delar, för
att skärskåda hennes mera intagande yttre. Klipporna stupa här lodrätt
ned i hafvet, och då de bestå af lösare bergarter, hafva vågorna under
tidernas lopp söndertrasat dem till en mängd fantastiska bildningar såsom
hvalfbågar, grottor, torn, pelare o. s. v. Hela ön bildar sålunda liksom
en stor bulle, hvars kanter af tidens hvassa tand blifvit på alla sidor
af-gnagda, och att denna successiva förstöring ännu fortgår, derom vittna
de förändringar, som stränderna blott i mannaminne undergått. Framför
allt frappanta visa sig de smala, höga, långt ute i hafvet fristående pelare
af egendomlig, grotesk gestalt, som erhållit namnen Stappen, Sylen,
Engelska stören o. s. v. och som uppenbarligen engång varit förenade med
öns hufvudmassa, fastän de sammanbindande delarae längesedan bortsköljts
af vågorna eller söndergrusats af mot dem slungade isblock.
Det är emellertid ej blott de egendomliga klippbildningarne, som
förläna kuststräckan sitt behag, utan härtill kommer, att man
flerestä-des påträffar i hafvet utskjutande klippuddar klädda af små grönskande
gräsmattor samt ser de lodräta klippväggarne rikt behängda af yppiga
Cochlearier — företeelser, på hvilka man snart lär sig att sätta behörigt
värde, ty här, 0111 någonstädes, inser man sanningen af Andersens ord i
”Den grimme Elling”, att ”det Grönne gjör saa godt i Öinene”.
Förklaringen på dessa oasers tillvaro är lätt gifven; det är endast fogelbergens
af satser och stormåsames vanliga hviloplatser, som äro sålunda smyckade,
och det är endast i den feta mylla, åt hvilken foglarne gifvit upphof,
som växterna kunna vinna en sådan trefnad och yppighet.
Härmed äro vi nu inne på tal om Beeren Eilands utan gensägelse
största märkvärdighet: dess fabulöst stora fogel-rikedom. I sjelfva verket
kan man nemligen påstå, att foglar äro öns egentliga innevånare och
be-herrskare. Väl finnas här några fjällräfvar (af hvilka en befanns hafva
valt den lilla kojan vid Sydhamnen till sitt dödsläger), men dels äro de
ganska sparsamma, dels gör flertalet endast under vintern besök härstädes.
derutinnan liknande isbjörnen, efter hvilken ön ganska oegentligt erhållit
sitt namn, då han — åtminstone numera - hiirstädes säkerligen ej
sommartiden kan lifnära sig. Fåfängt torde man nemligen nu under sagda årstid speja
efter hvalross, hvilken djurart straxt efter öns upptäckt i oerhörda massor
vältrade sina oformliga kroppar på stränderna, och af hvilken ännu
Kcil-luiu hade tillfälle att skåda en liten flock, som han med lifligaste filrger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
