Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skildrar. T. o. m. om vintern är den, enligt senaste iakttagelser, numera
en siillsvnt gäst härstädes.
Desto mera otroligt talrika äro de sjöfoglar, som bygga och bo på
de i hafvet brådstupande ljullbranterna, på holmar och utskjutande
klippuddar. Sträckor af flera mil kan man färdas längs kusten, hvarunder
man ser bergsidans alla afsatser, springor och framstående höm ända till
4—500 fots höjd öfver hafvet bokstafligen betäckta af häckande foglar,
hvilkas hvita bröst visa den mörka klippan liksom tätt öfversållad af
krit-hvita prickar. Tusentals andra företaga ströftåg långt ut i hafvet,
oräkneliga skaror gunga på vågorna och luften när och Q ärran är, så att säga,
tjock af fogel. Till hvilken obetydlighet i anseende till innevånarnes
antal försjunka ej Peking, London, Paris och andra jättar bland
mennisko-samhiillen, om de jemföras med Beeren Eilands fogelkolonier! Tätt som
flingorna i en snöstorm surra alkor, tejstar, stormfoglar, rotges,
lunnefog-lar, måsar under kläckningstiden omkring och åstadkomma — isynnerhet
då en fiende eller misstänkt person nalkas — ett sådant larmande skrän,
att det ej är möjligt finna ord, nog expressiva att derom gifya en tydlig
föreställning. Första eller rättare högsta stämman i denna kakofoniska
konsert spelas af stormåsen eller borgmästaren, och hvarken i högljuddhet
eller i uthållighet skulle en samling af vårt kära fäderneslands herrar
borgmästare kunna mäta sig med dessa deras arktiska titulärbröder; det
kunna vi alla intyga, som både vaknade och somnade vid det colloquium,
som de vid ”Borgmästareporten” församlade hela 4ygnet omi 1 alla slags
väder, förde med hvarandra — måhända angående oss, passlösa
vagabon-der, och våra laglösa tilltag på deras annars fridlysta område. Medvetna
af sin goda rätt, störtade de med susande vingslag mot den, som alltför
närgånget nalkades deras ägg och ungar, och utdelade t. o. m. med
ving-spetsame ordentliga örfilar, såsom lättfattliga bevis på sin förbittring.
Deras förbittring var äfven ganska berättigad, då vi icke aktade för rof’
(eller rättare aktade för rof) att från niistena bortvalla små flockar af
deras oerfarna afkomlingar, som i sin ulliga skrud och med sin oviga
gång mera liknade välgödda moderna knähundar, än bevingade varelser.
— Vid dylika tillfällen visade de sig alldeles sakna stormfogelns
orubbliga lugn, ty först då kunde denne förmås att lemna sitt bo och sitt ägg,
då han bokstafligen kastades derifrån.
Af det vi nu anfört rörande Beeren E i land och vårt besök
derstä-des. torde lätteligen framgå, att ehuruväl denna ö visserligen kan erbjuda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
