Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Öfverfart till Beeren Eiland — Haakjæringfiske — Uppehåll på Beeren Eiland — Öns utseende och naturalster — Äldre öfvervintringar. — Norske skepparen Tobiesens uppehåll derstädes vintern 1865—66 — Fynd och iakttagelser — Färd till Spetsbergen — Första drifisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Derefter skulle kosan ställas till de så godt som alldeles okända trakterna
på ostkusten samt, om möjligt, ända till det österut belägna, af
mennisko-fot ej trampade Giles Land.
Sådan var planen — men näppeligen kullkastas planer oftare och
lättare iin i de arktiska farvattnen. Ett väldigt simmande isblock gaf
oss redan d. 29 på förmiddagen första varningen och då Sydkap vid
middagstiden visade sid vid horizonten, befanns en isbarrikad förhindra
annalkandet, och försök att leta sig väg genom densamma måste så
mycket snarare uppgifvas, som detta högst ofullständigt kända farvatten
lärer vara fullt af grund och småholmar, hvilkas urskiljande på längre
af-stånd den starka tjockan ej tillät. Kursen stäldes derföre mot öster.
Enstaka isstycken simmade omkring på hafsvtan och frampå aftonen ökades
deras antal så, att Sofia endast genom beständiga svängningar och
back-ningar kunde undgå de klumpiga is-kavaljerernas hårdhändta karesser.
Anblicken af det hela var onekligen storartadt skön. Endast en lindrig
gungning antydde den våldsamma svallning, som utanför isen häfde
hafvet*), och med majestätiskt lugn vaggade de väldiga blocken på den
djupblåa vågen. Lifliga små rotges svärmade lekfullt mellan isen och
ismåsen i snöhvit drägt och med den småkokettaste röda ring kring
ögonen sväfvade såsom en fridens ande deröfver. Midnattssolen strålade
herrligt fram bland molnmassorna och bidrog än mer att öka det vackra
färgspel i klaraste hvitt, smaragdgrönt och azurblått, hvari de till otaliga,
ofta högst vidunderliga och fantastiska gestalter formade ismassorna
skimrade. Korteligen, det hela erbjöd anblicken af den största formrikedom
i förening med den skönaste färgprakt, men dock ”blef hjertat icke varmt
dervid”, ty derpå var tryckt en otvetydig prägel af nagot oformligt, stelt
och dödt.
Utdelande’ och mottagande knuffar, sträfvade emellertid Sofia framåt
i denna islabyrinth. Till sist förklarade dock utkiken det vara omöjligt
att längre framtränga mot öster, och, med eller mot våra önskningar,
återstod det icke annat, än att ställa kursen åt motsatt hall för att på
Spetsbergens under sommaren isfria vestkust anstulla de undersökningar,
som äfven ingingo i resans ursprungliga plan. Solen, hvilken liksom på
beställning visat sig för att bevittna vtfr första bekantskap med isen,
*) Afven ganska hög sjögång dämpas af drifi s-massorn a, hvadan det är ett vanligt
Spetsbergs-uttryek. att ”man seglar bland is lika sa lugnt som i en mjölkbunke”.
Att detta dock ej alltid är förhållandet, fick Sofia under slutet af sina
Ishafs-färder eftertryekligen erfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
