- Project Runeberg -  Svenska Polarexpeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia /
55

(1869) [MARC] Author: Teodor Magnus Fries, Carl Ludvig Hippolyt Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prydnad och företräde utgöres af det ständiga dagsljuset, i det att solen
på norra Spetsbergens polhöjd (80° n. br.) under mer än 4 månaders tid
beskrifver sina cirklar på himlahvalfvet utan att gå ned under horizonten.
Må man dock ej inbilla sig, att solsken derfor är allmännare än hos oss.
Tvärtom är det snarare normalt, att moln och dimma öfverhölja
himlahvalfvet och sväfva så lågt, att de sopa eller omhölja fjälltopparne.

Beträffande åter vintern, hvilken här inträffar omedelbart på
sommaren, utan någon (eller åtminstone med ytterst kort) mellantid, som
skulle kunna kallas höst, så torde man hafva giltiga anledningar att
antaga, att, ehuruväl dagar finnas, då man helst och förnuftigast
tillbringar tiden i den värmande spisens närhet, dock kölden knappt
någonsin blir så sträng och uthållande, att ett öfvervintrings-parti kan
behöfva frukta att duka under i striden mot densamma. En långt
fruktansvärdare fiende finnes då i det ständiga mörkret. Med en egendomlig
känsla, som finner endast ett svagt uttryck i sångarens ord:

Ack, om du hjerta har,

Flyende sol, dröj qvar!

märker man om hösten dagsljusets snabba aftagande, tilldess slutligen den
långa vinternatten inträder *). Och samtidigt härmed börjar en
nedtryckande dåsighet att bemäktiga sig själen, hvaraf alstras en obenägenhet
för både kroppsliga och andliga ansträngningar samt en benägenhet till
lätjefull hvila, som lät tel igen kan gifva den smygande mordengeln,
skör-bjuggen, tillfälle att svänga sin förhäijande lie. Otaliga äro de, hvilkas
grafvar och hvitnade ben på dessa öde kuster tala om hans framfart, *
och många äro de, som endast hafva haft nöden eller någon kamrats
ihärdiga energi att tacka för sin räddning. Märkvärdigt nog, har man
nemligen trott sig finna, att det hufvudsakligen är bland de rikligare
utrustade öfvervintrings-kolonierna, som skörbjuggen gripit sina offer,
all-denstund dessa öfverlemnat sig åt maklig vällefnad, under det att andra,
som till följe af fbrlisning måst bcqväma sig till en oförmodad
öfver-vintring och som, utblottade pä nästan allt, nödgats af alla krafter sträfva
för lifvets uppehållande, lyckligt bergat sig öfver vintern. Fullt
konsta-teradt är för öfrigt, att det kraftigaste botemedlet mot sjukdomens första
symtomer visat sig vara, der förmannens mildare föreställningar och
befallningar ej framkallat rörelse och arbete, den utan försköning brukade

*) Vid 80:de breddgraden går solen redan d. 20 Oktober ned för att först d. 22
Febr., d. v. s. efter 4 månaders förlopp, åter visa sig ”skönare, klarare än
någonsin förr”.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolexp68/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free