Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Ett Spetsbergs-landskap — Olika bergformer — Inlandsisen och glacierer — Hafsströmmar — Spetsbergens klimat, vegetation och djurverld — Fångstmän och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fangstmännens lshafs-farder äro ett lmzardspel, yttrade vi nvss, och
beklagligtvis måste vi tillägga, att dessa färders vinst alltför ofta delar
spelvinstens öde: hastigt vunnet, hastigt förgånget. Härvid afse vi ej de
ingalunda sällsynta fall, då, vare sig genom fängstmännens egen
försumlighet eller vinningslystnad, som kominer ”snålheten att bedraga visheten”,
eller ock genom vidriga naturförhållanden, deras fartyg af påträngande
ismassor nästan ögonblickligt blifva krossade eller på annat sätt förolyckas.
I sjelfva verket är faran for förluster på detta sätt vida mindre, än efter
hemkomsten till Tromsö eller Hammerfest. Vi vilja nemligen ej dölja,
att en stor del af ”Spetsbergs-gastame” i sina hemorter just icke ega
synnerligt anseende för återhållsamhet — och detta fastän de under
ls-hafs-fårderna äro veritabla absolutister. Men efter att hafva tillbragt hela
våren och sommaren bland is och vägor långt bortom civilisationens gräns,
der de ej ens med bästa vilja kunna forstöm sitt fbrvärf, känna de efter
återkomsten till den civiliserade verlden ett oemotståndligt behof att taga
skadan igen och ”goda vänner” äro ytterst tjcnstvilliga i att hjelpa
dem att lätta bördan af den fylda pcnninge-pungen. Ett muntert
lif någon tid — och ofta måste det återstående af vintern tillbringas i
nödtvungen sparsamhet och glada framtidsdrömmar om nästa års rika
hvalrossbyte.
Uttryckligen hafva vi redan förklarat, att denna teckning, både
hvad dagrar och skuggor beträffar, ej kan gälla alla fångstmän, och framför
allt är detta förhållandet med de från södra Norge utgångna
hvitfisk-fangarne. Vi nödgas bekänna, att vi hittills alldeles bortglömt dessa.
Att hos dem en högre grad af hyfsning och bildning bör finnas, skulle
man redan af allmänna kulturhistoriska grunder kunna vara frestad att
antaga, då de ej sasom de egentliga flingstmännen föra snarast en
kringirrande, jagande och fiskande vildes lif, derunder man dagligen får vara
beredd att blicka faror och döden i ansigtet, utan äro mera bofasta,
nästan hela sommaren liggande stilla på en plats och ej utsatta for några
mera i ögonen fällande farligheter. Må härined vara huru som helst,
säkert är, att vi i angenämt minne bevara vara sammanträffanden med dessa
intelligenta, hyggliga och tjcnstvilliga hvitfisk-fångare.
Återstår nu blott att nämna nagra ord 0111 dem, som ej för
penningvinnings skull pläga begifva sig hit upp. Skulle vara läsare förmoda, att
härmed afses svenska naturforskare, vore detta ganska förlåtligt, då det
ju blifvit påstadt, att Svenska Vetenskaps-akademien utvalt Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
