Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
längs hafsstranden, de flesta redan afspäckade och de öfriga väntande på
en dylik behandling. Det uppgafs, att ett djur kan gifva en tunna
späck, hvilken i Norge betalas med 25 specier, och då stundom en
stor mängd (i forna tider ända till 150) på samma gång kan fångas, så
är naturligt, att, om lyckan är god, vinsten af detta näringsfång ej är
obetydlig. Utom späcket tillvaratages äfven huden, hvilken, behörigt
beredd, lemnar ett segt och smidigt läder. Vi for vår del begagnade
tillfallet att föröka våra samlingar med åtskilliga skeletter och kranier af
denna djurart.
På samma gång vi sålunda fingo göra bekantskap med detta
fångstsätt, hade vi äfven ett ypperligt tillfälle att lära känna en annan
Spets-bergs-egenhet. Utsatta för solljusets direkta inverkan både dag och natt,
såsom dessa köttmassor voro, skulle de i sydligare trakter redan på långt
håll genom stinkande ångor gifvit sin närvaro tillkänna, och om man,
vägledd af dessa, nalkats platsen, skulle säkerligen oräkneliga skaror af flugor
och andra insekter befunnits kalasa på de ruttnande liken. Intet af detta
egde här mm. Den långsamhet och sparsamhet, hvarmed förruttnelsen i
de hög-arktiska trakterna uppträder, bevittnades på det tydligaste genom
den fullkomliga frånvaron af stank, och äfven på de kroppar, som legat
sålunda flera veckor, var visserligen ytan skrumpen och svartnad, men
det inre var alldeles friskt. Den enda lukt, som måhända kunde
formär-kas, härledde sig uppenbarligen från den tran, som solstrålame framkokat
ur späcket och som delvis genomträngt köttet. Äfven på insekter var
total brist, så att vår entomolog, trots alla bemödanden, på dessa kroppar
ej kunde uppsnappa en enda fluga eller annat köttälskande småkryp.
Deremot försummade ej fiskmåsar att frossa på det rikliga köttlagret.
Det var emellertid ej första gången, som Green Harbours (eller,
såsom Norrmännen säga, Gronne Herbergets) stränder tjenstgjorde såsom en
dylik fettdrypande slagtarebänk, utan dess anor i detta afseende gå ganska
långt tillbaka. Under hvalfångstens tider hade holländare här
trankoke-rier, hvalrossar egde i forna tider här en kär uppehållsort, skälar, renar,
räfvar och fogel funnos i ymnighet. Följden häraf var ej blott täta
besök under den blidare årstiden, utan äfven öfvervintringar både af ryssar
och norrmän. I våra dagar ser man blott spåren af denna forna
herrlig-het: byggnadsplatser nära stränderna utvisa, hvarest hus förr varit
uppförda, lemningar synas flerestädes på höjderna efter räfgiller, och — hvilket
knappt vid någon, fbrr mera besökt plats saknas — grafvar på kullarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
