Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kun til Lvst”. Under hela sommaren var vår tid så upptagen af
undersökningar och insamlingar, att den egentliga jagten nästan uteslutande
måste öfverlåtas åt de norske fångstmännen och att äfven denna jagt
inskränktes nästan endast till anskaffande af färskt kött till bordet. Utan
att göra i ringaste mån anspråk på att meddela något ovanligt i jagtväg,
vilja vi dock lemna en skildring af den exkursion, hvilken, såsom ofvan är
nämndt, omedelbart efter ankomsten till Green Harbour företogs till
da-lame på andra sidan ljärden. Afsigten med denna var dels vetenskaplig
forskning, dels renskytte med hufvudsakligen gourmandiskt syfte. En
deltagare berättar härom följande:
”Det var den första Spetsbergs-jagten och som sådan af stort
intresse. Mina jagtkamrater voro två af de norska fångstmannen, Johan
(harpuneraren) och Ole. Sedan vi vid båten lemnat de båda öfriga
del-tagame i utfärden, framgingo vi längs stranden. Det var varmt och
soligt väder, knappt något moln syntes på den höga, blåa himmelen,
talrika insekter surrade kring de vackra, blomtäckta tufvor, hvarmed
strandslätten var beströdd, och på den lugna fjärden plaskade och döko de små
svarta tejstame — en idyll i Spetsbergsformat. Vi kringgingo en
framskjutande bergsudde och framför oss låg nu jagtmarken, en fjällstängd
dal, i hvars midt en bred elf framflöt. Marken var täckt af mossa, gräs
och blommor; hela dalen hade en varm brungrön färgton. Vi gingo nära
en timme i den tigande ödemarken, der dock till min förargelse öfverallt
spår af menniskor voro synliga. Jag, som kommit med hufvudet fullt
af isbjörnstankar och med fast beslut att i kampen mot dessa sälja mitt
lif så dyrt som möjligt, böljade finna min beslutsamhet malplacerad. Man
blir ej dödad af isbjörnar bland bortkastade skodon, papperslappar och
sönderslagna buteljer. Allt var fredligt och tyst; vid elfvens sanka strand
stod en flock gäss, som dock ej medgåfvo närmare bekantskap, utan vid
mitt annalkande med bullrande flygt ströko ned mot hafvet. Jag
skickade dem en vänlig helsning på vägen. Slutligen stannade mina
följeslagare och krigsråd hölls. De klagade öfver den långa vägen, påstående,
att ännu aldrig en lumpen ren kostat dem så mycket besvär. Jag tänkte
på, huru hos oss milslånga vandringar anses tillräckligt belönade med en
lumpen hare, och sade intet. Det beslöts, att vi skulle dela oss i två
partier; Johan skulle gå inåt dalen, Ole och jag drogo oss ned mot elfven.
Efter en stund hörde jag Ole, som ej bar någon bössa, mumla några
ord om en ”Isens” (lans), som han borde hafva medtagit. Slutligen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
