Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej långt från denna en halfvuxen kalf. Johan kom tillbaka efter ett
fruktlöst försök att upphinna det tredje, sårade djuret. Jag yrkade, att
vi skulle göra ännu ett försök att bemäktiga oss detta och mina
följeslagare fogade sig efter denna önskan, dock endast motvilligt; de kände
ej den vanliga jägare-regeln i afseende på sårade djur och tyckte det ej
vara mödan värdt att länge leta efter en enda ren. Också blef vårt
letande fåfängt; vi funno blodspåren, men intet vidare. Vid vår återkomst
till rename möttes vi af en egendomlig syn. I den nyss så ödsliga
dalen hade blifvit lif: i luften sväfvade stora hvita foglar, måsar
(Spetsbergens gamar); med susande vingslag sköto de ned från höjden, under
det att andra sprungo kacklande kring de döda djuren. Länge hade vi
ej varit borta, och dock hade likplundrarne redan hunnit uthacka
renar-nes ögon. En af dessa våldsverkare, en skön bländhvit ismås, fick med
lifvet plikta för sin roflystnad.
Vi begåfvo oss nu på återvägen, fångstmännen med livar sin ren
på ryggen, jag bärande den skjutna fogeln och ett par på heden funna,
präktiga renhorn. Mina tungt lastade kamrater kunde ej följa mig och
ankommo derföre först senare till den väntande båten. Under sin
vandring hade de sett och skjutit en hvit räf, men ej ansett det löna mödan
att medtaga ett så illaluktande villebråd. Under tiden hade de andra
deltagarne i utfärden, hvilka under vår jagt varit sysselsatta på annat
håll, inträffat vid båten, och synbar var den glädje, hvarmed de skådade
det erhållna bytet. Äfven fångstmännen syntes ganska belåtna, mindre
dock skytten, hvilken liksom tycktes låta förstå, att detta var ett
sjelf-klart resultat vid hans jagter, än hans kamrat, hvilken endast tjenstgjort
som bärare och bäfvat för möjligheten af ett björnmöte. Dennes alltid
godlynta ansigte, åt hvilket en fantastiskt rakt uppåt pekande näsa
(följden af ett på densamma nedblåst tak !) gaf ett särdeles markerad t
utseende, vittnade synbarligen om tankar i kyrkstöts-manér (”vi presterskapet”),
under det att de säcklik t nästan till knävecken hängande
”bakbens-fodra-len” gjorde honom både bak och fram till en sann t humoristisk
företeelse, der han kom knogande med sin tunga, behornade börda.
Den långa vandringen hade ytterligare stärkt den alltid friska,
arktiska aptiten. Drifved samlades derföre, eld upptändes och stekpannan
fram togs. Att anföra gastronomiska detaljer är såsom regel klandervärdt;
det väcker afund och missbelåtenhet hos alla icke-deltagare i festen. Jag
kan dock ej underlåta att nämna, att ländstycken af renkalf, utvalda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
