Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djuren ej sakna läraktighet, utan veta att blifva visa genom skadan. I
de trakter, dit menniskor sällan eller så godt som aldrig komma, vittnar
hela deras beteende om fullkomlig trygghet och menlös godtrogenhet,
parad med en god portion nyfikenhet*); i andra nejder, der kulorna
mindre sällan skördat offer bland deras kamrater, hafva de fått så pass
förstånd, att de flykta undan ett stycke, då de höra böss-skott eller skåda
menniskor på nära håll; slutligen i Norges högfjäll, der de ifrigt
förföljas, fly de med ursinnig hastighet vid allra minsta misstänkta knäpp
eller skymt.
Egentligen hörde Adventbays renar till den mellersta klassen, men
den nyss nämnda renoxen gjorde derifrån, såsom vi sett, ett lysande
undantag. Under brunst-tiden är detta äfven ej ovanligt, — ja, de gå då
stundom äfven anfallsvis till väga. 1 beskrifningen öfver 1864 års förd
finnes omtaladt (och vi hörde det ofta af fångstmän upprepadt) ett
äfven-tyr, då en skytt efter en olycklig bom förföljdes af en ilsken renoxe, som
tvang honom att ej mindre än 6 gånger vada öfver en strid glacier-elf,
hvars iskalla vatten räckte honom öfver midjan, ända tilldess han under
denna mindre angenäma promenad hann på nytt ladda sin reffelbössa och
låta sin motståndare med sitt lif plikta för sitt obelefvade uppförande. —
Likaledes hörde vi omtalas, huruledes helt nyligen vid Storfjorden en
man, som vandrade hem från jagten, nedtyngd af den tunga bördan af
en skjuten ren, helt plötsligt höll på att stupa på näsan till följe af några
eftertryckliga knuffar i ryggen, samt fann, att det var en väldig renoxe,
som på detta oborstade sätt inledde en närmare bekantskap.
Tillfälle att släcka harmen öfver ofvan omtalade bomskjutning
erbjöd sig snart, dock utan bättre resultat. Efter gudstjcnsten följande
söndag företogs i sällskap med nästan allt manskapet en utflygt till den
midt emot udden liggande stranden, hvars dalar voro sä rika på ren, att
dagen förut manskapet från en bredvid Sofia liggande skuta hemfört 9
stycken. Också lyckades det flera att få se renar, men dessa voro till
följe af gårdagens uppträden så skrämda, att blott fåfänga skott kunde på
långt håll lossas. En hade till och med den förargelsen att affyra 5 skott,
*) En trovärdig norrman, som för ett par årtionden sedan gjorde ett hastigt besök
på Spetsbergen, har försäkrat, att han, sedan den första jagtifvern var
tillfreds-stäld, ej ens gjorde sig besvär att gå efter renarne, utan när han fått se en hjord
af sådana på någon fjällsluttning, stannade och hviftade med hatt och näsduk, då
de nyfikna djuren snart kommo i närheten och föllo offer för denna sin
oskuldsfulla dumhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
