Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Ankomst till Green Harbour — Exkursioner. — Hvitfiskfångare — Forna besök och öfvervintringar — Jagtäfventyr — Sammanträffande med engelsmän — Adventbay — Lax — Renar och renjagt — Båtfärd till Nordfjorden — Kolbay — Gåsjagt — Färd kring Prins Charles Foreland — Djuplodningar — Stormfogeln — Båtfärd genom Forelands sund — Kingsbay — Glacierer — Stenkol — Till Kobbebay och Smeerenberg — Post från Sverige — Smeerenberg förr och nu — ”En vinter på Spetsbergen”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara forfiirdigade for några fä år sedan *), såvida ej de fullkomligt läsliga
inskrifterna talade om män, som redan 100—150 år här egt sin sista
hviloplats.
Vi sade nyss, att denna plats vintertiden stod folktom. Egentligen
är detta ej fullt sanningsenligt, ty ett par öfvervintringar hafva här egt
rum. Den fbrsta**) af dessa (1633—34) hade en lycklig, den andra
(följande vinter) deremot en olycklig utgång. Sedan fartyget den 11 Sept.
ätervändt till Holland, använde de 7 qvarvarande i början sin tid att
försöka skaffa sig förråder af färskt kött, men hvarken ren, björn eller
räf kunde anträffas och att — såsom de i böljan gjorde — skjuta på de
talrika hvalame, var att öda krutet alldeles i onödan. Äfven efter
coch-learia, en mot skörbjugg särdeles helsosam växt, sökte de förgäfves. Den
långa vinternatten började snart (den 20 Oktober) och det dröjde ej
längre än en månad derefter, förrän de till sin förskräckelse böljade märka
fbrsta tecknen till skörbjugg. Ansträngningarna för att anskaffa färskt
villebråd fördubblades, men förgäfves, och då de fruktade, att skörbjuggen
genom smitta skulle meddelas, ansågo de det nödvändigt att, isynnerhet
under måltiderna, hålla sig åtskilda från hvarandra. Andtligen på
julaftonen upptäcktes en björn, som genast angreps och som äfven sjelf
gick anfallsvis till väga, fattade en af lan same mellan tänderna och
tuggade denna i småstycken. Träffad af ett skott, fbll han under förfärligt
tjutande till marken, men ehuru blodet flöt i strömmar, samlade han helt
plötsligt sina krafter och flydde med en sådan snabbhet, att han snart
förlorades ur sigte. l>e letade efter honom med lyktor, så länge deras
krafter det medgåfvo, men förgäfves. Tvenne hundar, som qvarlemnats
till deras sällskap, slagtades och förtärdes, men för öfrigt måste de
fortsätta med sin salta föda, hvaraf skörbjuggen och derined förenade smärtor
dag för dag ökades.
Den 24 Januari dog under förfarliga plågor den förste, och nagra
få dagar derefter tvenne andra. De återstående fyra voro redan dä så
*) Denna träets i ögonen fallande motståndskraft mot föret öring är sa mycket mera
anmärkningsvärd, som stenar och klippor här mera än i>å de flesta andra ställen
söndersprängas af köld och is. Med undantag af me n n i skobo n i n irarna. hvilkas
nedre stockar ofta nog täckas af ett grönaktigt öfverdrag, som i förening med
fuktigheten bidrager till deras förmultning, visar sig på trä .härstädes snart sagdt
ingen förändring. Endast det kan man finna, att genom regn och blåst
ved-fibrerna på ytan blifvit liksom frigjorda från hvarandra och bortspolade, hvadan
på gamla namnbräden, der inskrifterna äro gjorda med färg, man nu finner
bok-stäfvema ej obetydligt upphöjda öfver den öfriga ytan, emedan färglagret
naturligtvis tjenat såsom skydd mot atmosferiliernas inverkan.
**) En kort framställning häraf finnes i beskrifningen på 1861 års färd, p. 417—18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
