Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Sofias första färd längs isgränsen vesterut — Djuplodningar — Lifvet ombord — Försök att nå Sjuöarne och Brandewijnebay — Liefdebay — Båtfärd — Naturen i Liefdebay — Sofia afhemtar de i Kobbebay qvarvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej tänka på att öka bördan och gjorde således ej försök att taga hans lif.
Då allt åter blifvit tyst, gick jag fram till det skjutna djuret; det visade ej
tecken till lif, kulan hade träffat i bogen och gått ut på andra sidan *).
Der stod jag nu på den ödsliga heden, mer än en mil afliigsen från
fartyget, med det vackra bytet liggande framför mig. Att bringa detta
till stranden, det var nu svårigheten. Först kom det obehagliga göromålet
att uttaga innanmätet; sker detta ej genast, fär, såsom är väl bekant på
Spetsbergen, köttet en högst obehaglig smak. Derefter vidtog jagtens
komiska slutepisod. Jag gjorde det ena fruktlösa försöket efter det andra
att med tillhjelp af mitt bälte och några bandstumpar fä det tunga, feta
djuret ordentligt fastbundet på axlame, men, huru det gick, kom alltid,
så snart vandringen började, hufvudmassan att hafva sitt läge i
grannskapet af mina knäveck. Följden kan man tänka sig. Några steg, en
knuff, och djur och jägare ligga fredligt bredvid eller oftare på hvarandra
i backen. Huru ofta denna manöver, ej synnerligen gynnsam för en
hastig framkomst, upprepades, kan jag ej säga. Nog af, jag måste
upp-gifva försöket och qvarlemna min ren, tills handräckning kunde erhållas.
För att emellertid gärdet ej skulle alldeles lemnas öppet for foglars och
xäfvars roflystnad, gälde det att tillrusta något slags skyddande
skrämbild. Men härtill kunna ej användas hvarken småsten eller fjällväxternas
låga tufvor, och andra föremål finnas, ej på en Spetsbergshed. Efter
mycket letande upptäckte jag slutligen skeletten af två rentjurar med de
allra präktigaste hom; de lågo vända mot hvarandra och intet ben
saknades; det var möjligen finalen af ett drama med svartsjuka och blodig
strid till innehåll **). En af dessa hornkronor med vidfästad näsduk fick
nu tjena till fogcl- och räfsl^rämma, och sedan allt detta blifvit väl bestäldt,
anträddes hemvandringen.
Törhända har skildringen af detta jagtäfventyr blifvit för vidlyftig;
men hvad skall man göra? Då vi, tyvärr, ej kunna uppvakta med
bjöm-historier, grundade pä egen erfarenhet, måste vi hålla oss till de
from-sinta rename; då ljusen tryta, komma dankarne till heders.
Den 29:de beslöts, att Sofia skulle afgå till Kobbebay for att
af-hemta de derstädes qvarlemnade kamraterna, medan ett båtparti, be-
*) Med stöd af Spetsbergs-c*rfarenheten kunna vi ej underlåta att uttala ett
erkännande af den förträffliga upjwatsen ”Om jagtstudsaren och rundkulan” i
Jägareförbundets nya Tidskrift för 1868. De grundsatser, som deri uttalas om
kulskjutningen, äro säkert värda den största uppmärksamhet.
**) Det har händt att två kämpande renar fatt sina horn så sammanflätade, att de ej
kunnat lösgöra sig, utan svultit ihjel panna mot panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
