Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andamålet med besöket i Brandewijnebay var dock ej blott
naturhistoriska undersökningars anställande, utan äfven upptagande af en 1861
här nedlagd depot, bestående af en liten jembåt med åror och tillbehör,
10 lådor pemmikan#) samt åtskilliga andra effekter. För den händelse,
att öfvervintring och vandring på isen mot norden skulle komma att
företagas, var denna pemmikan alldeles nödvändig, och med stor
tillfredsställelse befanns den äfven ej blott orörd, utan äfven fullkomligt oskadad.
Likartadt var förhållandet med den lilla vackra jernbåten, hvars polerade
valnötsinredning och fina, fernissade askåror snarare tycktes häntyda på,
att den för några få dagar sedan blifvit förfärdigad, än att den 7 somrar
och lika många vintrar legat utsatt för väder och vind på Spetsbergens
steniga strand. — I en butelj under båten lågo visitkort af deltagarne i
1861 års expedition och ännu några andra vittnande, att under den
förflutna tiden platsen ej saknat besök.
”Hvaije moln har sin silfverkant”, hafva vi någonstädes sett, mera
vackert än sannt, yttradt. Här i Brandewijnebay skulle man måhända
kunnat finna ett slags bekräftelse på detta yttrande: årets ogynnsamma
isförhållanden hade nemligen vållat, att vårt fartyg var det fbrsta, som
detta år besökte denna fjord, och härigenom fingo vi äfven för första
gången nöjet att göra bekantskap med en djurverld, som lefde i en nästan
fullkomlig obekantskap med menniskan och till följe deraf så godt som
utan fruktan för henne. Förut hade de föreställningar och förhoppningar
blifvit alldeles gäckade, som åtminstone flertalet af dem, hvilka ej förr
besökt Spetsbergen, hyst, att vi nemligen der skulle komma att lefva ett
så godt som alldeles isoleradt lif, så att mötet med främmande personer
skulle blifva en ren högtid. Och hvad djuren beträffade, hoppades vi,
att de ännu så litet skulle hafva pröfvat menniskans arga list, att på sin
höjd förvåning skulle af hennes åsyn framkallas — eller med andra ord,
att vi skulle upplefva ungefar likartade scener, som de första besökarne
af Galapagosöame, der foglarne ogenerade läto sig smekas och slogo sig
ned på fysikerns instrumenter eller jägarens mot dem riktade bössa. —
Hittills hade vi erfarit fullkomliga motsatsen. Knappast någon af de
besökta platserna hade varit fri från der liggande fångstfartyg, och saknades
sådana, vittnade färska spår, förladdningar, tomma champagneflaskor m. m.
*) Med detta egentligen indianska namn betecknas fint sönderstött, torkadt samt med
fett och några kryddor blandadt kött (egentligen af buffel), utgörande genom sitt
stora näringsvärde på ringa volym en nödvändig proviantvara under alla längre
vandringar i polartrakterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
