Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häftiga symtomer af skottfeber lossad t af skytten numro 2, så snart han
varsnade minsta skymt af ren, hade fiillkomligt samma verkan, och det
tredje, med likartad hetsighet afsmäldt af den förste skytten, åstadkom
Vf
blott ett harmset utrop: ”Ah, der stå de ännu!”
Sådant var äfven verkliga förhållandet. Under hela detta
bombar-dement visade djuren ett beundransvärdt lugn och blickade blott,
synbarligen förbluffade, omkring sig för att upptäcka, hvarifrån dessa besynner-*
liga smällar kommo och hvad detta förunderliga hvisslande i luften månde
betyda. Då ingen upplysning tycktes vara att vinna, böljade de helt
sakta vandra vidare, just som skytten numro 2 fattade bössan för att
af-sända kulan numro 4. Manad af djurens exempel till kallblodigt lugn,
reste han sig upp i sin fulla längd, hvarvid rename tvärstannade och
förbryllade starrbligade på den för dem lika oväntade som obegripliga synen.
Sigte tages långsamt och säkert, skottet brinner af och jagtkamratens
förundran (och kanske äfven afund) fann aflopp i ett ljudeligt anskri: ”dom
damp begge två!” Så var äfven förhållandet. Kulan hade först gått
tvärs igenom kon, hvilkens ryggrad afslagits, derefter träffat den bakför
stående kalfven i nosen, gått genom hela halsen samt stannat i bogen, så
att hon anträffades i en kotlett följande frukost. Ej underligt, att detta
byte af tvenne smäckfeta renar med jubel helsades vid återkomsten till
Sofia, och att den lycklige skvtten, gåsjägaren i Kolbay och räfdödaren i
Brandewijnebay, nu ansågs eller åtminstone sjelf gjorde anspråk på att anses
tillhöra Spetsbergens storskyttar, då han löst det onekligen ganska svåra
problemet att skjuta två renar i ett skott, ehuru han ej medtagit någon
bössa på sin vandring! Och då han fick höra sådana yttranden som:
”nu blir det allt galnare och galnare”, hvad tänkte han väl då? Afund,
naturligtvis afund.
Samtidigt härmed försiggick en annan renjagt på fastlandet.
Åtskilliga af besättningen hade jemte konservatorn uppklättrat på fjällplatån
och i spridda flockar begifvit sig inåt landet för att efterspana något
värdigt föremål for sina skott. Ett af dessa partier påträffade en stor, präktig
renoxe, ensam betande. Ett skott lossades på långt håll af en visserligen
ovan, men desto mera het skytt, men kulan förfelade sitt mål, hvarefter
samma bössa (af ovanligt grof kaliber) öfverlemnades i mera jagtvana
händer. En ny kula hven snart mot målet och gick tvärs igenom
halsen tätt under hufvudet, dock utan att skada luftstrupe eller lyggrad.
Svårt såradt, flydde djuret så fort det förmådde, och nu började en häftig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
