Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lefver, och de vid lastrumsväggame fastklibbade ruttnande qvarlcfvoma
deraf meddelade i förening med kölvattnet åt hela atmosferen ombord en
intensiv doft af en mängd olika parfymer, bland hvilka mest dräglig var
den, som under namn af vätesvafla gifver kemiska laboratorier deras
karakteristiska lukt och som enhvar, hvilken denned vill göra närmare
bekantskap, kan få känna från skämda ägg. Mer än en gång voterades enhälligt
tacksägelse-adresser till den ädelmodige, på Sofia qvarvarande vän, hvilken
genom skänken af en snusstrut gjorde oss det möjligt att om aftname
ned-dyka i lastrummet, der vi lågo instufvade såsom torskar och sillar, samt
der uthärda, tilldess luktnerverna blifvit någorlunda döfvade eller
förhärdade. Tidigt på morgonen skyndade vi sedan upp på däck, hvilket vi ej
gerna frivilligt lemnade under hela dagen. Under våra promenader fram
och åter på detta, märkte vi dock, huru det då och då lyckades vinden
att afslita bitar af den tjocka atmosfer, som från nedre regionerna
uppträngde, och då våra respektiva näsor deraf träffades, måste vi ofrivilligt
instämma i gummans undergifna reflexion: ”bäst vi gå, så lukta vi”.
Lägga vi till det redan anförda, att hafvet genom föregående
stormar häfdc sig i väldiga dyningar och att — isynnerhet de första
da-game — en frisk, stundom hård vind blåste, så torde det ej förefalla
någon tänkande menniska gåtlikt, att vi snart allmänt fingo erfara
sanningen af den gamla satsen, att ”sjön suger”. Snart hade hon nemligen
sugit till sig alla de läckerheter, som vår ”mamma” ombord på Sofia i
afskedets stund för oss uppbullat — och kanske litet till ändå. .Vanan
är dock halfva naturen, och snart kunde flertalet af oss göra all möjlig
heder åt nya ”mammas” rikliga förplägning. Endast en eller ett par
fortsatte sina expektorationer med en ihärdighet och resignation, som ej
kunde undgå att väcka både beundran och löje; enda omvexlingen i denna
verksamhet utgjordes af envisa bemödanden att, med hufvudet tätt
om-viradt för att om möjligt utestänga den obehagliga stanken,
”söfva enhvar på sitt vis sin filtomslutna lekamen.”
Emellertid förde ständigt gynnande vindar oss raskt framåt, och så
begaf det sig, att vi så bugtat och luktat, snusat och rusat framåt, att
vår skeppare redan efter 5 dygns förlopp förklarade oss vara i närheten
af norska kusten. Redan den 19 på morgonen sågo vi med djupt vemod
sista skymten af Spetsbergens fjällväggar dyka ned under horizonten, och
den 20 utpekades en töckcnvägg såsom den kapprock, i hvilken Beeren
Eiland skylde sin nakna, knotiga lekamen. Ehuruväl jag såg intet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
