Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Läger vid Kobbebay — Sofias återkomst — Grundstötning — Till Liefdebay och uppehåll derstädes — Brandewijnebay — Räfjagt — Nordkap — Renjagter — Parrys ö — Lommebay och Lovéns berg — Återförd till Smeerenberg. — Post från Sverige — Skilsmessa och hemfärd med ”Severine” — Återkomst till Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och molnhöljd himmel! Landet hade försvunnit ur sigte och då det
frampå förmiddagen åter visade sig, rådde ombord den allmänna
öfver-tygelsen, att om vi ej — hvilket var det troligaste — hade af vind och
ström blifvit förda ännu längre mot söder, så var det åtminstone alldeles
klart, att vi ej framskridit något mot vårt föresatta mål. Hvad var att
göra? Man kröp ihop i någon vrå för att finna lä för den isande blåsten,
men fick snart en kall öfversköljning af fader Neptunus; man uppgjorde
den ena planen efter den andra, som genast af de andra förklarades vara
alldeles bakvänd, och såvida den af dem gillades, var man sjelf af ren
motsägelselusta genast fardig att fördöma den såsom komplett oduglig;
till sist fann man det vara bäst att sitta för sig sjelf och se vresig och
trumpen ut. Kort sagdt, glädjens barometer visade på ”mulet och
ostadigt”; till och med frukosten ville, oafsedt sjögången, alldeles icke smaka.
Men midt under allt detta gjordes en upptäckt: fartyget hade verkligen
framskridit 6 å 8 mil mot norr, och det var rakt mot sydligaste inloppet
till Tromsö, MalangenQordens mynning, som vi med frisk fart ilade.
Solen var väl fortfarande dold bakom de täta molnmassorna, men allt
föreföll dock nu så ljust och gladt, belåtenheten strålade från allas anleten
och till och med de normalt sjösjuke glömde sin vanliga sysselsättning.
Vinden lugnade af och på aftonen inträdde så fullkomlig stiltje, att vi
först följande morgon (d. 25) kunde krafla oss inomskärs. Som vinden
fortfarande var ytterst knapp, utsattes en båt, i hvilken tre af oss, rodde
af våra norske fångstmän, skyndade till Tromsö.
Lång var ej denna färd — omkring 5 mil — men det är med den,
som med ”Reisen mellem Haderslev og Kiel”, att ”den Rcisen den
glem-mer jeg aldrig”. Väl hade vi redan straxt söder om Beeren Eiland trott
oss förmärka symtomer af ett annalkande till mera tropiska regioner,
förnämligast bestående deri? att vi i stället för snö fingo regnslask, men ett
så hastigt och fullständigt ombyte mot det, hvarvid vi hela sommaren
varit vana, var dock i sanning öfverraskande. På Spetsbergen hörde solen
till sällsynthetema och vanligtvis sväfvade molnen så lågt, att man
nästan tyckte sig böra gå med krökt rygg; här deremot glimmade solen
klar och strålande från en höghvälfd, klarblå himmel. Vattenytan stod
såsom en spegel, knappast krusad af annat än talrika små delfiner eller
af täta sillstim, i hvilka skaror af måsar begärligt frossade. Tusentals
ejdrar vaggade fridfullt öfverallt i sunden och längs stränderna, och djupt
i den kristallklara vågen sagos talrika fiskar muntert kringkila. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
