Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erbjuder lämplig plats for ett läger. Naturligtvis skulle vi dock bo
ombord på fartyget och använda tiden till att bringa vår vinterutrustning i
bästa ordning. I Februari skulle sedan på isen, som antagligen då i
obrutet sammanhang sträcker sig ned till Sjuöarne, företagas en vandring
norrut. Det var beräknadt, att vi kunde medföra proviant och andra
förnödenheter för 60 dygns vistelse på isen, och under denna tid skulle vi
troligtvis hafva hunnit till 84:de graden och tillbaka igen, hvarefter vi
haft tillfälle att på våren göra ännu en utfard mot Giles land. Det var,
som man ser, ett lysande program, men olyckan ville, att det ej denna
gång skulle förunnas oss att ens i ringaste mån se dess förverkligande.
Detta nu om våra planer. Vi hade ej vid beräkningarnas
uppgörande lemnat ur sigte de hinder, som stälde sig i vår väg. Bland dem
var naturligtvis isen det förnämsta. Två gånger hade vi redan brottats
med honom; den tredje blef han vår öfverman och sände oss lemlästade
ur striden. Men isen var ej vår enda fiende; han hade trogna
bunds-förvandter i kölden och mörkret. Kölden, alltid några grader strängare
ute bland hafsisen än vid Spetsbergen, hade redan i midten af September
gjort sitt intåg; den belade hafvet med nybildad is, gjorde de gamla
isblocken hårda som sten, så att de oundvikliga stötarne blefvo vida
farligare än förr, och hotade sjelfva fartyget med nedisning. Mörkret, som
nu med förvånande hastighet tilltog, inskränkte alltmera arbetstiden#),
gjorde det svårt att väja undan för farorna och betog oss möjligheten att
gå fram om nätterna. Men till allt detta kom nu den fruktansvärdaste
fienden: stormen. Under sommarmånaderna råder i farvattnen kring
Spetsbergen merändels lugnt väder eller en föga hård vind, och vi hade med
stöd af denna erfarenhet hoppats på temligen fredliga färder bland isen.
Det blef helt annorlunda. Sedan d. 23 Sept. hade stormen kommit till
makten och tycktes sedan ej vilja släppa herraväldet från sig. Att segla
bland is kan hafva sina svårigheter; fartyget behöfver all sin lätthet i
vändningarna och slipper ändå ej undan utan stötar, som i betänklig grad
fresta styrkan af dess fogningar. Men låt stormen komma, låt de väldiga
isblocken böija sin dans, då de slungas likt jättebollar upp och ned på
de höga, vräkande vågorna; låt fartyget, litet och bräckligt, ryckas med
midt i den vilda leken, allt detta kanske imder den isiga polarnattens
*) Under en öfvervintring blefve sannolikt till följd af mörkrets tilltagande
November och December de värsta månaderna, den tid, då man finge svårast att hålla
sig skörbjuggens förtrupper, modlösheten och dåsigheten, från lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
