- Project Runeberg -  Svenska Polarexpeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia /
169

(1869) [MARC] Author: Teodor Magnus Fries, Carl Ludvig Hippolyt Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trängde fram till oss, och vi kommo ombord. Vi måste nu vara betänkta
på att utan dröjsmål lemna platsen och styra söderut mot öppen sjö, ty
isen hotade att innesluta oss, hvarföre också fysikern måste afbryta sina
observationer och något brådstörtadt flytta sig sjelf och sina instrument
ombord. Här visade sig, utom alkor, teistar och havhestar, en vida
sällsyntare gäst, nemligen en hvalross, en af de få, som sågos under hela
expeditionen. Denna dag gick kölden upp ända till 13,3 grader. Den
nybildade isen var flera tum tjock och fartyget kunde genom denna med
full maskin ej göra större fart än 2 knop. Det var vinterligt i hög grad;
i gunrummet höll sig temperaturen fortfarande vid omkring + 4°.
Följande dag hade vi klart väder, hvarunder solen, på grund af den starka
ljusbrytningen i luftkretsen, visade sig med elliptisk form. Redan d. 2,
då det syntes uppenbart, att isen norrut blef allt tätare och svårare, styrdes
som nämndt mot öppet vatten och vi gingo nu fortfarande söderut.

Söndagen den 4:de var dagen lör den ”stora ofreden”, såsom
olyckstillfället med läckan sedermera ombord plägade kallas. Kapten v. Otter
säger i sin officiella rapport härom:

”D. 3 på morgonen fortsattes sydvart tills öppet vatten vanns,
hvarefter Sofia, följande yttre kanten, styrde ost- och nordvart tills på
eftermiddagen is varsnades i N.O., som syntes vilja göra oss vägen stridig
och jag ansåg klokast att i afvaktan på den kommande dagen der lägga
bi, för att under densammas lopp kunna göra allt det bruk af dagern,
som omständigheterna medgåfve. Kl. 3 förmiddagen d. 4 befann sig
far-tyget vid 81:sta graden, dch det hade varit min mening att vid denna
tid vända och ligga upp emot isen; men tilltagande S.O. vind och sjö
gjorde det rådligare att komma ut derifrån. Tjenliga ref intogos och vi
lågo med eldad machin, för att hjelpa fartyget genom isen, som, nedförd
med den till storm tilltagande kultjen, syntes allt efter som dager
inträdde mer och mer omgifva oss, och kl. V27 f.m. blef det nödvändigt
styra igenom ett temligen tätt isband; — det blåste vid denna tid half
storm och fartyget vältrades fram mellan isstyckena, då härunder det
slungades mot ett sådant i lä, som sprängde hål under vattengången i
styrbords aktra kol-lår. Luckan till densamma igendrefs genast så
sorgfälligt som möjligt, för att begränsa vattnet inom kol-låren; kurs sattes
på närmaste tillgängliga land, och det var hopp om, att hamn utan
vidare svårigheter skulle nås, då, en knapp timme senare, vattnet
rapporterades inströmma å trossbotten. Som machinpumpen hade fullt upp att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolexp68/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free