Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stänger; i nästu ögonblick har man dem dansande kring benen, hvilket
allt ej aflöper utan stötar och skrubbsår. En annan sjö kommer, som
ofvan beskrefs, farande från fören mot aktern, och man blir bokstafligen
bortsköljd från sin plats och störtar, omhvärfd af vatten och skum, med
pytsen i högsta hugg ned mot lä reling.
Allt mera närma vi oss Amsterdamön, fartyget ställer sig småningom
på rätt köl, hvarigenom vattnets inströmmande genom läckan förminskas,
och arbetet vid länsningen blir lättare, och vi böija alla få klart för oss,
att vi kunna säga oss hafva upplefvat ett äfventyr, hvilket är oändligt
mycket angenämare än att nödgas tala i prsesens.
Vid sextiden gick ankaret i bottnen i Smeerenbergs hamn, hvilken
vi nu, tvärtemot föregående erfarenhet, funno vara en på det hela ganska
angenäm och välbelägen ort. Fartyget krängdes åt babord, hvarefter
maskinpumpen snart gjorde läns, undantagandes i den tilltäppta kol-låren.
Sofia såg dock bedröflig ut. Långa fransar af is hängde rundtomkring
sidorna, seglen stodo styfva af isbeläggning och tacklet var som kokad t i
sockerlag. Kapten v. Otter säger i ett bref, och kan detta yttrande tjena
som bevis, att ofvanstående skildring af sjögången ej är öfverdrifven: ”Jag
nästan tvekar att nämna det, — ty det låter otroligt — men det var
sjöar, som gingo öfver salningen*); och då vi kommo in, hade den
två-refvade gaffelfocken till hela sin höjd en half tums isskorpa af det
frysande, öfverspolande vattnet.” I väsentlig mån hade vi att tacka för
vår räddning öfverbyggnad en öfver däcket midskepps, ty utan denna
hade ingen ösning varit möjlig.
Alla behöfde nu hvila. Vi åto i gunrummet frukost, middag och
qväll i ett mål, drucko ett glas vin och samspråkade en stund om dagens
händelser. Och derefter gick man till kojs och behöfde efter den
grundliga vaggningen under dagen intet sådant hjelpmedel för nattens sömn.
Den 5:te på morgonen vaknade man styf som en pinne i armar och
ben, en och annan ock med känningar efter stötar och andra små missöden
under gårdagen. Manskapet kallas på däck och tackas af chefen för sitt
välförhållande. Hvar och en hade nu mycket att syssla med att göra
ordning i sin hytt, få kläderna torkade [alltid en mycket kinkig sak på
Spotsbergen **)] och framför allt att på biis ta sätt omse de många dyrbara
*) Ett slags tvärslåar nära masttoppen.
**) De våta kläderna lyste under de första timmarne af fosfore^cerande punkter —
mikroskopiska sjödjur, som inkommit med liafs vattnet genom läckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
