Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kert, ingen olägenhet. Tvärtom; vi fingo tillfälle att använda
bottenskrapan och uppfiskade ynderliga holothurier, eremitkräftor och andra
zoologiska märkvärdigheter. Men snart förändrades scenen. Vinden
ökades alltmer, tills slutligen en stickande storm från N.O. blåste; den var,
säger vår chef, en af de svåraste han varit med om. Sjön gick som
vanligt på grundt vatten ytterligt våldsam. Fartvget måste lägga bi d.
16 och kunde först d. 18 återtaga sin kurs. Vårt läge var under denna
tid ej afundsvärdt; Beeren Eilands klippor hotade i lä, och lä land under
storm är, hvad sjömannen mest af allt fruktar. I mörker och köld, med
läckan i sidan, kastades vi fram och tillbaka på de vräkande sjöarne.
Barometern var i jemnt fallande och fartyget alldeles öfvertäckt med is,
som vid hvarje öfverspolande sjö ökade sin massa med ett nytt lager och
på fördäck slutligen låg i tjocka vallar. Ansträngd t arbete kräfdes för att
någorlunda hejda nedisningen, som hotade nedtrycka fartvget i djupet.
Och under allt detta bragte de ofta upprepade lödningarna allt betänkligare
bud. Knappt hade lodet flugit ut, förrän linan redan stod slak. 30, 20,
15 famnar bildade en skala, som man helst läst i omviind ordning. Med
ett ord, såsom fara betraktad tager stormen vid Beeren Eiland, enligt de
sakkunniges försäkran, försteget äfven framför ”stora ofreden”,
olyckstillfället med läckan d. 4. Om alla dessa äfventyrlighctcr säger dagboken:
”På eftermiddagen d. 16 öfverraskas vi af några häftiga rullningar,
som sätta kolskyffeln och andra löseffekter i drift. Det är, som om man
skulle köra omkull i diket. Vinden har tagit upp sig till storm, och
man lägger bi för natten, fruktande Beeren Eilands grannskap. Den,
som vill lyda ett vänligt råd, bör så mycket som möjligt undvika att
ligga bi; det är ett särdeles dåligt nöje. Man rullar sönder allt sitt bohag,
hör ingenting annat än rammel och kras på alla håll och kanter; än är
det en korg knifvar och gafflar, än orgeln, än kolskyffeln, som är ute på
vandring. Under min koj ligger en af de stora glaskulorna, som öfverlemnar
sig åt det mest utsväfvandc sjelfsvåld, trillar och rullar som en galning.
Alla spilda hagelkorn dansa gavott på hyllor och golf, böckerna komma
i slutna leder framtågande ur hyllorna, och en bösskula, som ligger
instängd i en liten fyrkant af andra saker, springer omkring och väsnas
som ett vilddjur i en bur. På morgonen vaknar jag, efter att hela natten
hafva begagnat en ljusstake till hufvudgärd och min skrifportfölj till
fot-spjera. Allting i hytten är begåfvadt med lif. Handdukar och gardiner
h vifta och fläkta som de afskedshelsande näsdukarne vid en j em vägsstation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
