Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på de islupna plankorna flytta sig fram en famn utan att hålla sig i
van-terna eller räcket. — Emellertid är hafvet storartadt, vågorna mycket
svartare och mera brytande än vid vår senaste färd norrut. Ibland står fartyget
på aktern likt en häst, som stegrar sig, och hela däcket bildar då en brant
isig kälkbacke. Frånvaron af egentliga relingar gör att man tycker sig
hafva de ondsinta nereiderna nästan i famnen. På däcket står den vackra
lilla snipan sönderslagen, med de trasiga brädstumparne tydligt nog talande
om Ishafvets vrede. Då och dä kominer en sjö, som med ett slags långsam,
sugande rörelse häfver fartvget uppåt; sugningen åstadkommer en egen
återverkan, den kännes i sam tl i ge ombord befintliga maggropar. Andra
vågor hafva en annan art. De slå häftiga, upprepade slag mot sidan, så
att hela fartyget skälfver och vacklar eller hugger som vid en
grund-stötning. Det ligger något ytterligt retsamt i denna upprepade
misshandling. Hafvet liknar en rå öfvcrsittare, som ej tänker på att skona en
svagare motståndare. Under allt detta hålla vi dock humöret temligen
uppe, gå for någon stund upp på däck och se på frispektaklet och krypa
dessemellan, för sällskapets och värmens skuld, alla i en hytt, der vi
utbyta åsigter om behaget af att ligga bi. Och när man blifvit för mycket
utkyld, går man slutligen in till sig, ser huru, då fartyget lägger ned
sidan, den gröna vattenväggen stiger upp framför hyttfönstret, drar, föga
uppbygd af detta skådande ej på utan rätt in i hafvet, filtame öfver sig
och sofver så mvcket som möjligt. På eftermiddagen har ändtligen
barometern slutat sjunka, vi hafva fött Beeren Eiland i sigte och bakom oss,
och vinden har blifvit något ojeinn. goda tecken; faran är öfver.
Qvälls-varden utmärkes genom en viss oregelbundenhet i bordskicket. Vill man
stå vid smörgåsbordet, måste det ske med goda motspjern för fötterna,
benen så vidt åtskilda, som den naturliga daningen medgifver, och
kroppen i utfallsställning än åt höger, än åt venster, allt efter som golfvets
branta backe vexlar sin lutning.”
”D. 18 vaknade man med den muntrande iakttagelsen, att vi
fortfarande lågo bi under våldsam rullning. Tyckte, att vi fått nog af detta
nöje. Då fick man helt plötsligt höra den himmelska musiken af
maskinslagen och märkte, att rullningen förvandlade sig till en sakta vaggning.
Och se! det befans, att vid sextiden vinden, ehuru fortfarande hård,
bedarrat så mycket, att vi kunde bölja länsa undan. — Tio knops fart,
stäfven mot Tromsö, som nu är vår Lycksalighetens ö; det går verkligen
med fräsande fröjd. Glädjen, som vi erfara, uppväger alla de föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
