Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Sofias färd norrut — Vi uppnå 81° 42´ — Följa iskanten vesterut — Djuplodningar — Återvända till Spetsbergen — Ny färd norrut — Sammanstötning med is och läcka — Fartyget repareras i Kingsbay — Försök att söder om Spetsbergen gå österut — Hemfärd — Storm vid Beeren Eiland — Tromsö — Götheborg — Carlskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miljema öppnade sina hem for oss. Vi voro ej på freimnande ort, utan
såsom återkomna bland kära landsmän. I staden fans så mycket for oss
att skåda; en hade sett ett träd, en annan hört en hund skälla, en tredje
hade mött ett verkligt lefvande fruntimmer, och vid återkomsten till
fartyget meddelade man hvarandra till ömsesidig tillfredsställelse dessa
märkvärdiga iakttagelser. För öfrigt fnissade vi i civilisationens lyx, drucko
mjölk, åto frukt och badade i en finnbastu, der man efter undergången
gissling från den brännheta lafven störtades i ett tråg, genom hvilket en
snöbäck blifvit ledd — det sista en kanske något problematisk
civilisa-tions-lyx, men lämplig för dem, som lärt sig anse fryspunkten som den
enda temperatur, passande att lefva i för menniskor.
Tromsö erbjöd for öfrigt åtskilliga märkvärdigheter; den lifliga
hamnen, ryss-skutorna, de vackra ejderhannarne flygande mellan fartygen
eller liggande alldeles invid Sofias propeller, trankokerierna, som
meddelade hela luftkretsen en så ytterst egendomlig parfym, den der dock
lär förefalla affärsmessiga näsor, såsom en officiel skrifvelsc säger, ”saare
behagelig, i det man paastaar, at det lugter bare af Bankomark”. Tromsö,
som årligen utsänder så många fartyg på haakjaeringfiske, skulle kanske
kunna förskaffa sig en fördelaktig vinter-industri, om man tillvaratoge och
beredde skinnen af de många tusen hajar, hvilkas kroppar nu, sedan
lef-vern blifvit uttagen, kastas i hafvet, en i alla fall oförsvarlig ödsel af
dyrbara djurämnen.
Vintern hade här inträdt; gatorna voro snötäckta, norrsken af
praktfullaste art gåfvo fysikern goda och ej försummade tillfallen till
iakttagelser. Den 29 afmönstrades de två norska fångstmännen; de hade båda
visat sig såsom dugliga karlar, men den ene af dem, timmermannen
Adrian, hade särskildt tillvunnit sig allas vänskap och i fullt mått gjort
sig förtjent af de loford och belöningar, som chefen nu offentligen
tilldelade honom.
Vårt vistande i Tromsö var för öfrigt en kedja af festligheter, och
i detta afseende har man visst skäl att säga, att ”maken till den sta’n finns
ej, ta’ mig etc.” Middagar, supéer, baler och tillställningar vankades hvaije
dag. Det är ej tillbörligt att här skildra detta sällskapslif, annars skulle
en tacksam hågkomst mana oss dertill. Vare det nog sagdt, att Tromsö
umgängeskrets har stjernor af första storleken, och att man vid en
afton-promenad på dess gator, i stället for att höra isbjörnars brummande, kan
under ett fönster få lyssna till ’väsen, som lyden ömma begär”, väl sjungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
