- Project Runeberg -  Svenska Polarexpeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia /
199

(1869) [MARC] Author: Teodor Magnus Fries, Carl Ludvig Hippolyt Nyström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kort öfversigt af resultaten af de fyra svenska polar-expeditionerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

härleda sig fran det direkta gagn, som de genom de svenska
expeditionerna skördat derigenom, att trakter, som de förr fruktat att besöka, nu
kunna räknas till de mera gifvande och eftersträfvade fångstplatserna. Så
t. ex. undveko norska fångstfartyg det stora Hinlopen Strait, ända tilldess
det under 1861 års färd blifvit besegladt och kartlagdt; nu besökes det
årligen af flera fartyg.

Denna kartläggning af Spetsbergs-stränderna företogs hufvudsakligen
under 1861 och 1864 års expeditioner, och det är egentligen blott de
till följe af ismassor ytterst sällan tillgängliga ostkusterna, som ännu ej
undergått en säkerligen väl behöflig revision. Som emellertid, enligt
hvad af det föregående framgår, det ej lyckades Sofia, att nå denna
ostkust, så måste man åtnöja sig med att kartlägga några sträckor af
vest-och nord-kusterna, hvilka förr ej besökts af svenska expeditioner, såsom
det inre af Jsfjorden (Nordfjorden), Liefdebay och Prins Charles Foreland
sund. Härvid visade det sig bland annat, att östra armen af Nordfjorden
sträcker sig så oväntadt långt in i landet, att blott ett smalt näs skiljer
densamma från Wijdebays innersta bugt. Likaledes befanns det, att
Beeren Eiland, som nu till form, storlek och läge närmare bestämdes, är
nära tre gånger så läng, som man hittills antagit — ett antagande,
som vållade, att vi under våra ströftåg derstädes böljade få ganska dåliga,
fastän alldeles orättvisa föreställningar om vår vandringsfbrmåga. — Att
dessutom såväl 1868 som förut hamnar kartlades och upplodades o. s. v.,
anse vi oss knappt bchöfva särskildt påpeka.

Afven till trakter bortom det egentliga Spetsbergen har på sätt och
vis genom de svenska expeditionerna synkretsen blifvit vidgad. Den
holländske Commandeur Giles upptäckte 1707 öster om Nordostlandet ett
högt bergland, hvilket han på sjökorten förlägger till 80°. Då emellertid
halfannat sekel sedan förgick, utan att några nya och närmare
underrättelser *) om detta Giles Land erhöllos, så började det alldeles råka i
förgätenhet och utslöts vanligen från kartorna, ända tilldess 1864 från
toppen af Hvita berget visade sig ”i öster på 20 mils afstånd ett ganska
högt bergland med tvenne rundade, öfver de öfriga bergen uppskjutande
kupoler”. Som detta land ligger på ungefär 79° och det ej kunnat med
säkerhet afgöras, huruvida Giles’ uppgift, att vid 80° ett dylikt finnes,
verkligen är riktig eller icke, så har Petermann antagit, att det 1864

*) Af norska hvalrossfångare erhölloR stundom mer eller mindre motsägande och
orediga uppgifter om detsamma.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:05:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svpolexp68/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free