Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kort öfversigt af resultaten af de fyra svenska polar-expeditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämningarne flera betydliga fel varit begångna, hvilka högeligen
van-stält den bild, som man erhållit af framför allt dessa öars fogelfauna. Så t. ex.
har man funnit sig nödsakad att utesluta ej mindre än 12 arter, som
blott till folje af origtig bestämning figurerat i förteckningarna öfver
Spetsbergens foglar. — Denna kritiska granskning har dessutom medfört
en noggrann jemförelse mellan de högnordiska formerna och deras
sydligare syskon för att närmare bestämma klimatets och andra yttre
förhållandens inverkan på formen, fårgen, storleken m. m. (en fråga, som,
genom den impuls Darwin gifvit, nu mera än förr står på dagordningen);
dessutom hafVa genom observationer på djurens lefnadsvanor o. s. v.
åtskilliga gamla åsigter blifvit kullslagna och nva fakta lagda i dagen.
Att härvid ingå i detaljer skulle vara minst sagdt olämpligt. Exempelvis
och i förbigående vilja vi blott anteckna, att den gamla, allmänt trodda
uppgiften, att hvalrossens stora betar tjena till att underlätta hans
upp-krypande och framskridande på isen, är alldeles falsk, men att han deremot
begagnar sig af dem för att ur bottengyttjan uppgräfva de skaldjur, som
nästan uteslutande utgöra hans föda; äfvensom att ejdem visar sådant
intresse för äggrufning, att, då dennes eget bo plundrats, hon med vingen
sopar till sig ägg från i närheten varande gås- eller ejderbon.
Lemna vi nu däggdjuren och foglarne för att gå till de lägre ned
i djurens rangordning stälda klasserna, följer närmast i ordningen
amfi-biema, men som några sådana numera här ej finnas, kunna vi genast
öfvergå till fiskame. Ånnu i ett 1804 utgifvet större zoologiskt arbete
ansåg sig en af denna vetenskaps framstående korvfeer (van der Hoeven)
kunna påstå, att ”de i polarhafven förekommande fiskarterna äro ytterst
få; Spetsbergens fiskfauna omfattar knappt tio arter och individerna
strade. — Af foglar kände man före 1858 21 arter, af hvilka en blott tillfälligtvis
förekommande. Härtill kommo 1858 två gåsarter (A ruter brachyrhyncvs och leucopsis),
1861 trenne tillfälliga Spetsbergsfarare (jagtfalken, fjällugglan och en svanart),
1864 Lestris Buffoni och 1868 St repsilas ittfrrpres. Hela det kända fogelantalet
är 8åledefi 28 arter, nemligen 24 här häckande och 4 undantagsvis förekommande.
Då af Professorerne S. Lovén och C. J. Sundevall 1837 och 1838 trenne arter
första gången iakttagits (simsnäppau, praktejdern och alfogeln), så hafva af
svenskar mer än en tredjedel af alla här funna blifvit upptäckta, d. v. s. nästan utan
undantag alla de arter, hvilka ej äro så allmänna, att de omöjligt kunna undgöt
ens den mest obildades uppmärksamhet. — På Beeren Eiland, som hyser ett vida
mindre antal fogelarter, anträffades till allmän öfverraskning en flock korsnäbbar,
(Loana currirosi ra), hvilka dock troligen hit blifvit väderdrifna. Detta är
neml-något, som ej sällan inträffar. Under hemresan med "Severine” kom något söder
om Beeren Eiland en liten piplärka (Anthvs, förmodligen obsrurus) ombord,
hvilken fogelart åtminstone ännu ej är funnen hvarken på sagde ö eller Spetsbergen.
Efter att hafva öfver natten hvilat ombord, försvann hon åter och dukade
förmodligen snart under för köld och hunger samt fann sin graf i vågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
