Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Kort öfversigt af resultaten af de fyra svenska polar-expeditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa länder gemensamt*). Huruvida detta senare är att tillskrifva en
större öfverensstämmelse i klimat o. s. v., eller t. ex. en genom fartyg
och dessas barlast skedd införsel, torde dock ännu vara oafgjordt.
Vi hafva emellertid råkat att komma från vårt egentliga ämne, de
botaniska undersökningarna på dessa öar. Visserligen skulle vi kunna
anföra åtskilligt om det uppenbara inflytande, som olika jordmån här
utöfvar på vegetationen, men vi frukta, att vi redan låtit förleda oss till
ett alltför vidlyftigt ingående i detaljer. En sak vilja vi derföre blott
tillägga, då derigenom rättas ett högst väsentligt misstag, som ganska
allmänt finnes upprepadt såväl i rent vetenskapliga, som i populära
framställningar i fysisk geografi. Allbekant är, att i alla jordens zoner öfverst
på de höga fjällen vidtager en region, der all växtlighet är bannlyst och
hela året om snö och is förblifva liggande. Lika bekant är, att om man
förflyttar sig från söder mot norden, anträffas denna eviga snö på en allt
mindre höjd öfver hafvet, så att man har skäl att antaga, att snögränsen
till slut i höga norden sänker sig ända till hafvets yta, hvarigenom
naturligtvis all vegetation omöjliggöres. Den punkt, der detta sker, har man
funnit för godt att utsätta till 78° n. br. Emellertid hafva åtskilliga
polarfarare häremot gjort grundade invändningar, och under de svenska
expeditionerna hafva dessa på det ovedersägligaste blifvit bekräftade.
Annu vid Magdalenabay (79° 5’) anträffas 2,000 fot öfver hafvet
en ganska rik och kraftigt utvecklad vegetation, vid Brandewijnebay
(80° 24’) klädas klipporna på ett ganska högt fogelfjäll af grönskande
cochlearier, grästufvor o. s. v., och ännu på Sju-öarne saknas hvarken
högre växter eller mera förnöjsamma mossor och lafvar, hvilka senare till
och med ej sky att slå sig ned på de högsta bergstoppame, der dessa
äro fria från snötäcket. Också finner man stora renhjordar i trakter, der
enligt böcker intet enda grässtrå, ingen enda laf skulle kunna erbjuda
dem någon näring. På grund af nu anförda och andra iakttagelser torde
man kunna påstå, att den eviga snöns nedre gräns på norra Spetsbergen
ligger minst 800, kanske 1,000 fot öfver hafvet samt på mera
gynnsamma lokaler ännu högre.
Hittills hafva vi egentligen blott sysselsatt oss med de högre
växterna, men dessa togo under senaste färd botanisternas tid och
uppmärksamhet mindre i anspråk än de lägre: mossor, lafvar, alger och svampar.
*) Anmärkningsvärdt är. att af de på Beeren Eiland anträffade arterna ingen enda
är känd såsom skandinavisk: deremot äro flera af dem funna på Spetsbergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
