Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Statskuppens förhistoria - I. Förmyndarregeringens pommerska politik (1792—1796)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
stämmelse “de non appellando“. Denna sista medförde
endast, att afgörandet i ofvanstående frågor skulle sökas
hos tribunalet i Wismar och ej hos riksdomstolarna. I
fredsslutet vore också det villkoret stipuleradt, att tribunalet
ej inskränktes 1i sin befogenhet.
Striden hade således öfvergått från att gälla en relativt
obetydlig penningfråga till en principiell kamp mellan
furstens och landständernas konstitutionella rättigheter. Från
de senares sida föreligger här en fullt utbildad statsrättslig
teori, som i praktiken skulle bli af fullständigt ödeläggande
betydelse för kronan. Hur skulle denna nu ställa sig till:
dessa rent principiella frågor?
Föreställningen föredrogs inför K. M:t den 30 jan. 1794.
Det beslut, som då fattades, visar, att den vållat oro, och
att man framför allt ville undgå en öppen brytning. Det
kan ju också medgifvas, att en förmyndarregering ej var
speciellt lämpad att upptaga en strid för kungamaktens
stärkande.
Man beslöt att: “ehuru K. M:t af landständernas anförda
skäl icke kunnat öfvertyga sig om någon förbindlighet för
K. M:t och kronan, att – – concurrera därtill af
kammarmedlen och oansedt K. M:t icke funnit målet annorlunda än
att K. M:t själf däröfver kunde decidera, och att
landständerna borde nöja sig med K. M:ts nådiga resolution, helst
de i alla tider vederbörligen nöjt sig med deras
landsherrars decisioner i kontingents och andra jura ducalia rörande
angelägenheter, och hvad landständerna om tribunalets
jurisdiktionsrättighet och recursen till riksdomstolarna
andragit alldeles icke kunde förenas med rätta meningen af
osnabräggska fredsinstrumentet och landets författningar,
så ville K. M:t för denna gång, dock utan prejudice för
K. M:ts höga rättigheter ex speciali commissione draga dess
tribunal i Wismar att pröfva alla i detta mål sig
företeende skäl – –.“
Dock skulle landständerna tills vidare erlägga
penningarna, hvilka af K. M:t skulle ersättas, om tribunalets dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
