Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Statskuppens förhistoria - I. Förmyndarregeringens pommerska politik (1792—1796)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
så utfölle. Ville de ej gå in härpå, återtoge K. M:t sitt
medgifvande och skulle i så fall själf decidera!.
D. v. s. allt under det man 1i motiveringen underkände
den af landständerna lancerade teorien, föll man i “klämmen“
undan för deras därpå fotade kraf. Uträkningen var
naturligtvis den, att man nu skulle få landständerna att betala;
sedan skulle man på något sätt få tribunalet att frikänna
kronan från all ersättningskyldighet.
I det bref till tribunalets president, frih. Klinckowström,
som meddelade beslutet, uppmanades denne också att tillse,
att intet ingrepp skedde i K. M:ts höga rättigheter, och
att kronan ej påbördades något, som ej öfverensstämde med
“gamla observancen och tydlig lag“. Som en tydlig vink
tillades slutligen, att K. M:t ej af det landständerna
andragit kunnat öfvertygas, att kronan borde deltaga särskildt
uti kontingenten förutom hvad den erlade för domänerna ?.
Det är onekligen ett godt bevis på landständernas
själfständighetskänsla, att de ej nöjde sig med, hvad de således
vunnit. Den 24 mars voro de färdiga med en ny
föreställning, hvari de ånyo häfdade sin rätt att appellera till
riksdomstolarna?. K. M:t bestrides rätten att genom
resolutioner afgöra frågor rörande ständernas rätt i vissa fall;
då stode ju den kungliga viljan öfver författning och
fundamentallag. Skulle K. M:t ej erkänna tribunalets
doms
! Det kan vara af ett visst intresse att jämföra regeringens
beslut med det förslag till tvistens biläggande, som D’Albedyhl
framlade i ett bref till Sparre af den 15 juni 1793. MHan ville,
att K. M:t skulle anmoda landständerna att betala hela
kontingenten “liksom till tidens vinnande allenast“; däremot skulle K. M:t
erbjuda sig att längre fram som erkänsla eftergifva en del af
hvad han ägde rätt att kräfva af dem. “Ett sådant bref“, skref
han, “förbinder K. M:t till intet positivt och kan aldrig i en
framtid åberopas såsom till styrka för landständernas nu gjorda
påstående; och enär K. M:t vinner ändamålet torde medlet af
några nådiga ords påkostande ej finnas för kostsamt.“
Kanslipresidentens arkiv: Skrifvelser till Sparre. RA.
? Utr. Reg. den 30 jan. 1794.
3 Bland Landständernas skrifvelser. P–a. RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
