Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen: Statskuppens förhistoria - III. Gustaf IV Adolfs pommerska politik 1801—1805
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
att det i de pommerska städerna vid denna tid funnits en
ganska målmedveten demokratisk rörelse. Denna har
tydligen rört sig på tvenne linjer. Dels ha de förefintliga
borgerskapsutskotten, ehuru själfva sammansatta af mycket
aristokratiska element, trädt i opposition mot magistraterna.
Det är en åter och åter förekommande klagan, att dessa
senare negligera de förra och ej iakttaga den föreskrifna
kommunikationen med dem. Dels framställes från den
egentliga demokratien, handtverksskrånas ombudsmän, en
hel del kraf gående ut på deltagande för borgerskapet i
landtdagsangelägenheterna m. m.
Särskildt utförliga äro dessa kraf i de båda största
städernas, Greifswalds och Stralsunds, inlagor. Greifswald önskar
reform både af magistrat och 50–kollegium, inflytande på
landtdagsvalen och kontroll från borgerskapets sida öfver
stadens finanser!. I jämförelse med andragandena från
denna stad år 1795 vittna dessa kraf onekligen om en
betydligt stegrad själfkänsla hos borgerskapet.
Stralsund kom dock att intaga en plats för sig, beroende
på, att här en energisk och hänsynslös man ställde sig i
spetsen för reformkrafven och öppnade en häftig
kampanj för deras ernående. TI själfva verket kom Stralsund
att bli brännpunkten för hela den följande konflikten.
Frågan om städernas privilegier blef hufvudsakligen en fråga
om Stralsunds privilegier. Verkan därstädes af patentets
offentliggörande skildras af Essen i ett bref, dateradt den
29 aug. 1801?. Han säger, att “ett visst poltroneri“ höll
allmänheten tillbaka, och att han ett ögonblick fruktade,
“att ej en enda öppnat munden“ och fann sig föranlåten
att försäkra dem, att de hade rätt att andraga sina besvär.
Slutligen hade en borgare vid namn Gemeinhardt, hvilken
han ej nog kan berömma, uppträdt med skärpa mot
stadens af magistraten jämt åberopade “ridicula privilegier“.
! Regeringens skrifvelse af den 14 april 1802. $Se dessutom
Helfritz, a. a. sid. 28 ff.
3 Fiunms i U.U.B: 667 b.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
