- Project Runeberg -  Svenska riksdagsakter jämte andra handlingar som höra till statsförfattningens historia. Under tidehvarfvet 1521-1718 / 1:a delen. I. 1521-1544 II. 1544-1560 /
195

[MARC] [MARC] With: Emil Hildebrand, Oscar Alin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1533 195

[herre] thet gerna, at I ville än nu eder emellom ransaka och
öfverväga samma rekenskaper, så kunne I thå sielfve höra och
ser [2: se], huru ther om hafver sig. Men hans Nåde förnim-
mer väll, att then betalninghen hafver icke varit aleniste ursaken
till theris foretagne ubestond, uthan thet hafver varit mere
rothan ther till, att hans Nåde icke ville falla ind i then fägde
mett them emott keyserlige Ma:t och hans Ma:tz land och
undersåtter, thet hans Nåde icke heller väll hade stått til
görandes, som hvar forstondig mand vel sielf besinna kann.
Och epther the Lubske icke finge i then måtton främpt sin
villie och draga hans Nåde och Sver rigis rike i slikt ubestånd
och hvadt fägde them siälfve helst list hade, som the altid
til forende giordt hafve, therföre äre the nu vordne hans Nåde
så hedzske och vräde, att the icke vette, hvad the vele bedrifva
mott hans Nåde. Så forhoppes och hans Nådes höghmectighet,
att hans Nåde icke alenast på sin äghen persones veghna är
komen i sligt buller medt them, utan för menighe rikesens
vällfärdt skull, på thet hans Nåde ville forsvara then rätt,
som rikit kunde hafva mett them, oc icke latha så öfver pucka
seg oc lata them hafva allan fordelen borta her af landit, som
the vane äro. Och forthenskuldt begierär hans Nåde alles
eders gode råd oc meningh til kenna, huru hans Nåde skulle
best taga thenne sak fore mott the Lubske eller hvadt rådt
eller lämpe bäst skulle finnas till att forsvara hans Nåde och
rikesens rätt medt.

Och endog hans Nådhe ganske förser seg till all thenn
dell, som I hans Nåde lofvadt och tilsagdt hafve, dog tyckes
hans Nåde at I gode men, taga thetta ärende endeles for lätte-
lige fore, besinnerliga epther thet the gode men, som vore
hoss hans Nåde i i Nykiöpungh oc thesligest i i Kalmarna lofvade
och tilsade hans Nåde, att the ville rådslå i thetta ärende och
vetha hans Nåde herutinnan itt godt rådt och svar, ther hans
Nåde dog inthet sedhan fornummet hafver, uthan är så blifvit
beståndendes. Tesligest blef och sama tidt sagt och belefvadt, at
I, gode men, skulle och tänkia till att berusta eder både till
landz och vatn medt skipp, folk, bissor oc värior och komma
hans Nåde till unsätningh, hvar så behöfdes, ther hans Nåde
icke heller något till än nu fornummit hafver. ”Therföre be-
gärer hans Nåde at I, gode men, ville ther om vara fortenkte
och vette hans Nåde på tesse articler itt gott svar, hvar hans
Nåde sig epther rätta eller till forlata skall.

Thernäst begärar hans Nådes högmectigheit vetta af eder,
gode men, huruledes I äre till sinnes um Vesterårs recess och
ordinantia, eller om samma recess [i] alla sina punctar och
artieler skall blifva vidt magt ståndandes, epther som rikesens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svriksdag/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free