Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1538
228
när fogterne tale her någhet um heller hafve ther någre in-
sager utinnan, blifve the puckade och undsagde och somme
få hugh.
Thernest är och så clart för ögon, att frelsit och besyn-
nerligen udi Vestergötland och Småland upbyggie fast monge
ödestömpter och gårdar, thöm till stor fordel, och ther emoth
upbygges til cronones behof föge ting eller inthet, cronone till
stor schade och nachdel. Så är thet dog uti Sveriges lag
elarligen uttryckt, att all almenning udi herade bör hvar nyu-
the, som han är ägande till och konung sin tredingh. Och
effter så är, hvarföre schulle dhå icke cronon måge så vell
upbygge ödesgårdar eller tömpter, som så mygit ägande är,
effter thet andre bygge fritt, ther the inthet ägande äre? Så
fölger och ther utaf, att alle tilegne sig ind udi heradz almen-
ninge, och cronon hafver ther nu snart hvarken rett eller
eigendom uti, och blifver ther egenom monge gamble ödel-
byer mett tiden ödelagde, förty att mulebethen blifver thöm
ther mett förminsket och förtagen. Therföre såge hans Nåde
thet för gott an, att i the landzendar eller herade, ther folkit
så mygit föröktes, att the icke alle kunne blifve vell besittien-
dis utan cronenes och theris egin schade, att the heller motte
blifve skickade till någre andre rum och platzer, ther the
kunne byggie och bo och ther the icke heller motte leggie
gamble ödelbyer öde, om hvilkit vår nådige herre begerer, att
the gode men i Vestergötland och Småland, som länen hafve,
vele hafve ther et gott och nöge upseende opå.
Sameledis är och så kon. Ma:t till Sverige, vår nådige
herre, uti tesse förlidne år komen uti en stor ovilie mett then
menige almoge i rigit för then svåre skiutzferd schull, som her
vankar, så att alle the ther fare kringom landet, e hvem the
tilhöre, anten frelsit, prestmen eller köpstadzmen, thå skiuthe
the sig alle in till vår nådige herre och pucke så the stackers
bönder skiutzferder utaf, och blifver så mong skiutzhest bort
riden, att bonden får honum aldrig igen. Tesligiste bhfver
then menige mann och synnerligen skatt gillet ther utöfver
svårligen utgest, att the snarth inthet mere förmeste [3:-mecte],
och henger så hans Nåde alt rycktet och uvilligen upå, att
hans Nådes folk thet bedrifver och ingen annen, hvilkit hans
Nåde är till ingen ringe besväring. Vill och så hvar och en,
then landbor hafver, försvare sine landbor, att the ingen skiutz-
ferd göre schulle, hvarken hans Nåde eller någen annen, och
henge så all tungen in på cronenes skatbönder och landbor,
hvilkit hans Nådes kon. Ma:t tycker stor uskäl vare, och be-
gerer förthenschull, at I, gode men, hvar uti sin stad, the ther
länen hafve, vele hafve ther et bättre och nögere upseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
