Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1546 503
effter gifft gifve lathe och icke effter afredztalet, som vant är hoss
thom, effter adt monge hemen the beste offte hoss them för minste
afredt låge, och när så bonden sinn rette stedzle tidt hade utsittet,
motte then samme enthå vare nemester ther vedt, hans hustru eller
barn, om the elies ville eller förmåtte bygge och göre rettigheten
ther åf.
Tredie adt effter fogtegestningen thenne tiden fogterne icke
effterlatedt våre, blefve bönderne af fogterne och there karer någet
förtunget och medt the knecter, som fogterne hoss sig hade, syn:
nerligen medt skiutzreser tvert och endelångs effter hvar mans nöd-
torft af allom vegfarende puckede och trufvede. Her till svaret blef,
adt the hade vel hört the ursaker, hvarföre k. M. moste nu hålle
myket folk, så frampt riket och vi alle försvarede vare velle för alle
hande fare, thenn vi sielfve kommet oss oppå, som tilforende förtalt,
medt thette nest framledne opror, thy ther med mongom stort hierte
till vår förderf insattes, som thet ecke tilförende hade, och till såd[a]ne
folks lönn och underhålning ville mykit till, som fogterne ecke alt
tillathes kunne. Menn om skiusshester, försler och annet sådant
skulle the vethe, adt k. M. annerstedis i sine landzender hade på-
biude lathe[t], adt inge skiusshester tagne blifve skole, uthan till k.
M. egen försle, brefdragere eller the, som synnerligen k. M. ärender
drage, och there egne herrer och hossbönder: ther ofver the her effter
ingen försle pligtige vare skole, uthan thom så sielf för nöije åsembde,
vidt hvilkit motte och the holle sig.
Fierde våre Öninger begerendis för thenne dyre tidt skyll på
spannemålen, adt the måtte på thenn norre udden få segle till Dan-
mark eller Tysslandt medt sten, kalk och någre små hester, adt
hempte sig före sedes korn, thett the elies intedt falt finge. Thett
vart them thenne ene resen effterlatedt. Sammeledens och the bön-
der nemest vedt grentzen begerede adt, hvar the ecke finge salt och
annen nödtorft her i thesse svenske stedher, måtte thå före theres
vare nedt till the danske städher, ther the finge hvadt the behöfvede,
ty thesse svenske köpmenn våre thom för ner i köpet, måttet och
vichten, så vel som i sielfve godzet, ther the ju mest ont för
utgåfve. Men ville svenske borgere och köpmenn handle skäligen
medt thom och hafve någet gott falt, thå ville the helst före them
till — thette vart oc så borgerne i städerne nocsamligen förehollet.
Meden nu salt, humble, kläde, lerefft och andre deler, bonden tarfve-
lige, i städerne aldelis litedt falt vår, blef bönderne vedt grentzen, på
k. M. nådige och videre betenkiende, tillatedt adt utföre thesse varer,
bast, tiere, nefver, spick och små hester, men alt annet, uthan hvadt
k. M. tillothe köpmenn adt före utaf landet adt köpe nägre umi-
stende tarfvelige varer för, salt, humble och annet sådant, på någen
tidt förbudet utt adt före, adt kronenes bergsmen, Opplandt och flere
landzender öfver alt riket åther någet bespiset blifve måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
