Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1549 597
Förhandlingar i landsorterna.
Redan innan resan till Östergötland hade konung Gustaf satt sig i
förbindelse med ständerna i olika landsorter i anledning af de frågor, som
sedermera kommo rådet att föreslå en riksdags sammankallande. Den 19
september 1549 hade sålunda Gustaf Olsson fått konungens befallning att i
största hemlighet sammankalla adeln i Vestergötland, meddela densamma
den fara, som hotade från Lybeckarne, höra sig för hvad hjelp konungen
af dem kunde vänta, samt infordra deras skriftliga betänkande !). Hvad
resultat denna öfverläggning haft är icke bekant. Men den 22 oktober,
således ännu före Stägeborgs rådslag, ålades såväl Sten Eriksson (i Jön
köping), som Gustaf Olsson (i Vestergötland) och Germund Svensson (i
Kalmar) att med anledning af de farliga lägenheterna» sammankalla adeln
och andre i sina befallningar. Det heter därom (i ett postskriptum till Sten
Eriksson, riksregistraturet 1549 II fol. 44):
Och efter then farlige lägenhet, som nu pa färde är, biude
och förmane vi tigh, käre her
ligen på vårt slott ett godt, nöge och flitigt upseende hafve skalt
och vachte för alt förräderi, fö slott, thet bäste
och så förskaffet med adelen och andre ther
Sten, attu på alle saker och synner-
terkiandes samme
mögeligit vor
nedre, att vi oss endeligen och nu med thett förste med them före
vette motte, om the sanfärdige och faste vara vele, om något opå
kommer anten för evangelii och Gudz ord skuld eller någon annan
förnempt sak, heller hvad the tenkie göre thertil, när så behöfves,
efter som vi och her Gustaf ther om hafve tilskrifve lathet, så att
ked och svar igen bekomme
kunde, hvar til vi oss til att förlåthe hafva motte, som störste macht
vi oförsumligen her opå ett vist be
opå liggier?).
Dagen förut (den 21 oktober) hade Botved Larsson fått befallning
att förhandla med borgarne i Stoc kholm om deras tro och huldskap, hvil-
ken de ytterligare skulle bekräfta med bref och sigill, hvarjämte de skulle
nedsända några fullmäktige till konungen.
Redan den 4 oktober hade konungen tillskrifvit rådet och adeln i
Finland med uppmaning att öfvergifva handeln på Lybeck och Reval och
i stället segla till Holland, England och andra länder, och den 4 december
afgaf adeln i Finland sitt svar, afstyrkande att gifva Lybec karne några pri-
vilegier och lofvande för sin del att afbryta handeln på de nämda städerna
(Handl. till Finl. Hist. II, sid. 275—285)-
Något senare, i början af februari 1550, fick konungens ordinarius i
Östergötland mäster Claes i uppdrag att begifva sig till Småland på visi-
tation >till att forhöre och ransake ther um the religionssaker, att ther
1) Det är i detta bref de ofvan sid. 534 anförda, på riksdagen i
En liknande befallning fick äfven Sten Eriksson.
i registraturet sh >samma mening til her Göstaf och Ger-
näs syftande,
krefs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
