Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1554
Försäkringar af några utaf adeln på hvad hjelp de ville göra kro-
nan »i yttersta nöden» afgifna i början af år 1554.
’-
En med originalet, som ännu fanns på 1600-talet, kollatione-
rad afskrift i en Riksarkivets kopiebok i 4:0 från senare hälften
af samma århundrade med den gamla signaturen 7, innehållande
resolutioner och kungl. bref rör. adeln för åren 1357—1669.
Oppå kongl. May:tz höge anliggende dagelige forgifne
besväringer, hvadh hans kongl. M:t segh till sin adel till att
forlate hade — i then ytterste nödhen — när om trengde,
och thetf[ta] rike af vore fiender öfverfallet blefve, hvadh vi
tå medh hans kongl. May:t opsätte ville:
Her oppå ville vi till thet underdånigste vor[e] meninger korte-
ligen tillkänne gifve, att vi till thett förste betacke e. kongl. May:t,
som the underdånige tro tienare, och väl vete komme oss i hogh
then store välgärning, som e:s kongl. May:t oss Svenske och thette
vårt fädernesland bevist hafver, synderlig i thet e. k. M:t oss alle
af thet store öfvervoldh och tyranni frelst hafver, som vore hedske
fiender öfver oss bekommit hade och bracht oss till fredh och fri-
heter igen, thet vi bekenne oss plichtige vara medh vort lif och
blodh troligen förtienne then stund, vi lefve, och vette oss intet
högre tillbiude nu än som till förene medh lif och godz vele hafva
uspardt och troligen upsette medh e. kongl. May:t [och?] när nöden
så kräfver och hälst behof giörs, vele vi oss som trogne och rätt-
rådige undersåter befinne lathe, och oppå thett e. kongl. May:t icke
skall tänkie, att vi medh ordh heller nogre andre uthflychter sökie
vele, så tillbiude vi oss medh thenne vor förplichtelse, att vi vele
— när nöden så kräfver — först af vort arfvegodz tage tvedelen af
all årlige renthen och värderen, effter som hon tå kan högst gälle,
och holle ther af till häst så mögit folk, som hon segh tå af hvar
kan försträcke, oss i then måtten ingen fordel förbehollen.
Till thet andra. Om så högt nöden kräfver, att vore fiender,
thet Gudh förbiude, oss för mächtige blifve kunne, tå vele vi medh
vår svorne edh försträcke och frambäre heltene af alle vore lösöre
i sölf och penninger, till att löne ther folk medh, så långt thet kan
tillräckie; doch i thett ytterste vele vi intet hafve uspardt till att
upsättie hos e. kongl. May:t och vor egen välfärdh.
Till thett tridie. Uthaf eronenes län, så möget som hon segh
hos hvar försträcker, tillbiude vi oss underdånigst, när någen fegde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
