Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1587 745
Jemgårdh, tu slott, undher hvilke liggie vell till 2 tusende bönder,
men han bödh inthet therföre. Hvarföre är jag nu så till sinnes, att
han altzintet skall få igen, uthan thet skall blifva ved Svergie medh
Gudz hielp, så lenge verlden står. Thett hafve månge redelige svenske
män satt sitt lif till för the landh och fäster, som nu äre intagne och
under Svergies rikies crono liggie, och är eliest otaliga myckit ther
på bekostat. Kunne vi förthenskull them inthet bortgifve, oss Svenske
till evig skam och neso, uthan vi ville heller beflita oss om them att
beholla, hvilkit vell ske kan, ther vi Svenske äre sambhollig och taghe
oss till vara för inbördhes krig och upror.
Jagh kan icke undherlåtha, godhe män, att emillan mig och min
brodher, then högb:ne furste hertigh Carl, hafver varit någon oenighett,
är och fuller ther af mer sagdt än thett varit hafver. Så skolle I vette,
dannemän, att vi äre blefne vell förlickte, såsom han och sielf skall idher
thett samme säija.
Begynnär så fursten, hertigh Carl, tala, tagandes sin hatt af och
sade: Godhe män allesamman, Idher skall vetterligt vara, att såsom
k. M. och jag äre två kiötzlige bröder, så kunne vi och vell förlikas
och hafver jag aldrig begärat, thet k. M. tilkommer, han hafver och
icke heller begärat thett mig tilkommer.
Sädan talade kongen igen: Thett är och itt ryckte uttgångit om
min herre broder, hertig Carl, att han skall vilia trängia sig emillan
mig och min son, thett(!) I tillförene hafve svorit: så är thet inthet värdt,
thett min broder och bekenner. Och skolle I vette att min sal. h.
faders testamente thetta förmäler, som han giorde uthi sin lifstid, att
ingen skulle vara konung i riket effter hans dödh uthan then älste af
hans sönner och sädan then älste sonens mans arfvinge effther honom,
och skole the andre furstanar i riket vara konungen medh trohett och
hörsamhett förplictade. Men ther thet så råkade hennda, att then, ther
konung är af k. Göstaffs söner, icke hafver mans arfvinge effter sig,
må tå broderen, som effther lefver, tage vidh riket och ingen annan,
ty utaf k. Göstaffs barnom och barnabarnom mans arfvingom är Sveri-
gis rike vordit itt arfrike, emedan noghon är igen af then linien. Och
effther k. Erich, som var then älste, försågh sig emott riket, blef [thet]
honom afhendt och hans barnom och är nu kommit till mig såsom
then närmeste och elste utaf k. Göstaffs barnom, och hafver varit idher
konung nu på thet nittonde år och bör min son ärfvat effther mig,
såsom thet testamentet förmäler. Therföre vill jag hafva ider än nu
tillfrågade, om I ville anamma min son effther min dödh för idher rette
herre och konung. Äre I så till sinnes, så säger alle ja med en röst!
Tå ropade alle ja.
Item sade han: recker alle up henderne, och the giorde så.
Hereffter förmante k. M. alle till inbyrdes fridh och enighet, ty
när vi oss ther om beflite, sade konungen, så skolle uttrikes fiender
thes mindre fördriste sig till slå uppå the Svenske, men ther the för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
