Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1590 895
skel, som jag satte i min stad, förhalade så länge med skippen, som
krigsfolket skulle öfverföras med, att han grant viste, det mig icke
skulle vara möjjeligit att komma hem igen, sedan krigsfolket hade
kunnet komma öfver till migh. Men när min tiänare her Puntus, som
var en frembling, drog uth, så hade han fyre resor mere folk med sigh
än som jagh, som var hans herre och konung.
Sedan sporde h. M. gemene man till, om det var rätt att så handla
mot sin herre och konung. Så ropade alle, som tillbörligit är, med
en munn: Neij.
Vidare, sade k. M., så stälte the sig emot mig, när jag drog uth,
lika som de ville säije: far nu bort och kom aller mera hem igen,
icke annorledes än som Alexander Magnus, när han stridde med the
barbarer och såg att hans krigsfolk icke ville stå bi med honom, sade
han till them: fugite in Macedoniam et dicite vos relinquere
regem inter barbaros, thet är: vänder nu om igen hem till Ma-
cedonien och säger, att I hafven öfvergifvit eder konung
ibland en hop barbarer. Likaså ville de öfvergifva mig ibland
Rysser, oansedt att jag thet intet hafver förskyllt — eller vet och någen
mig det hafva förskyllt?
Så gick k. M:tz mening der uth på, att effter thet de med sine
rådzslag hade kommit k. Sigismundum till Påland, hvilken intet mere
var förväntendes till Sverige igen, så ville nu herrarna gerna hafva
sedt, att k. M. med hele sitt k. hus, som h. k. M. der med sig hade,
måtte ock komma om hallsen, på thet de då sedan kunde utvellie sig
en konung, hvilken dem helst syntes.
Detta var nu det ene argument, som k. M. dref på det häfftigeste.
Det andra giorde k. M. intet så vidlöfftigt utan allenest så, att herrarna
sökte altid till att komma osämie och träta emellan k. M. och hertig
Carl, så att en part varnade konungen för fursten, en part försten för
konungen.
Till ett beslut herpå sade h. k. M. sig icke hafva sökt någon rätt
med dem eller låtit dem fängsla, det dock h. k. M. hade väl kunnat
och med rätte bordt att låta fängsla dem i Refle. Men på thet att
Ryssen icke skulle få derutaf någon frimodighet, hade h. M. det för-
drag och? sade, att dem skulle vidare blifva skrifftelig föreläset, huru-
ledes med all thenne handel hade sig”.
Siden k. M. hade ändet sitt tal och var utgången, kom hertig
Carl inn igen och talade om then oenighet, som herrarna ville sprida
emellan h. f. N. och k. M., så ganska ynkelig, klagelig och bedröfvelig,
att månge man deröfver fälte tårar, och gret och sade sig för 18 år
sedan hafva förnummit deres onda upsåth och huru the hafva hängt
täckelse för ögonen på hans herre bror, k. M., så att h. k. M. icke
kunde förnimma deras illistighet. Men intet beropade h. f. N. herrarna
mera, utan det gick alt h. f. N. tal och mening der ut uppå, att h. f.
N. tackade Gudh, som hade det för alle man uppenbarat, och tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
