Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1594 387
emellan rätte herder och the som legde äre. Ther är ingen, som
sträfver emot at them icke bör rådhe och regere medh all then macht
och myndighet som christne och laghkallede konunger ägner och bör.
Men på thet sättet som thet ordet absolute lyder, thet är aldeles fri
och icke vare vidh någhen lagh heller vilkor bunden, såsom man kan
lathe undervise sigh af alle lärde mäns böker och schriffter hvad samme
ord hafver innebäre, thet hafver ännu aldrigh i thette heller andre
christne kongerike gillet heller annammet varit, eij heller i någhen
riksens laghlighe arfförening til thet mindste ihugkommet. Ty hoppes
man ock så myket mere, at våre arfkonunger och herrer intet sådant
sielfve begäre heller gille vele, är ock ther medh noghsampt påsyndt
at, när konung Erich trädde af väghen och giorde thet ondt och orätt
var, blef han tilbörlighen afsatt, hvilket elliest intet medh någhen rätt
hade kunned ske, myket mindre, om han hade således varit fri för alle
vilkor, han heller hans arfvinger säijes ifrån theres arfsrätt, såsom dogh
likvel skedde, hvilket straff i så måtte endels är höghre för härrer och
potentater än för andre privat personer, ty när the sielfve til theres
person för dråp, våldzvärke och annet sådant blifve straffede, kunne
the icke förvärke theres godz för effterkommendom. Thes föruthan
om än arfkonunger för alt vilkor och förbetingende, som på riksens
laghs och frihets vägne tilbörlighen ske borde, frije vore, hvilket här
i riket aldrigh hafver varit, eij heller medh rätte hvarken här heller
annerstädhes ibland the christne kan tilbiudhes, hafver ock ingen skäl
heller grund medh sig, så kunne the ju likvel icke draghe sigh unden
Gudz almennelighe påbudh och förestelte vilkor, ther han så sägher:
tu skalt icke begäre. Hvadh ther under begripes är noghsampt
gh och alt thet the äghe under öfverhetens hägn, nådhe och försvar,
the ther ock, när omtränger, för hennes velfärd hafve lif och blodh
ospart. Och sträcker sigh thette ordet tu skall icke begäre icke
allenest på lif och helse, uthan at regenterne ock i alle andre måtte
icke medh någhen orätt heller oskäligh påträngd ålage betunge under-
såterne heller ock förväghre them thet som them medh lagh och rätt
skälighen niute bör: thet är ock under samme ordet förbudet, länder
ock icke allenest Gudhi til behagh uthan ock regenterne sielfve til gagn
och godhe, förty när the uthmächte och förarme undersåterne, händer
medh them, såsom i then menniskelige lekamen medh miälten: när
han sveller och tilväxer, uthmächtes och förmindskes alle andre lemmer
och blifver så omsider hele kråppen medh sielfve miälten om intet, och
är i then måtten ingen åttskilnet på val heller arfherrer: them bör alle
vare medh skälige, tilbörlige och laghlige vilkor kringhvarfde.
Man se på Frankrike, Engeland, Skottland, Behmen: the äre ock
arfriker, likvel hafver man icke annet förnummit, såsom ock historierne,
Riksdagsakter III. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
