Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334 1596
såsom seijes pläger, icke säkert heller rådeliged är att vänte förste
kinpusten; fierde, och ded som mest bör beveke, den store öfvervåld,
r på de fattige undersåter i Finland:
skattende och häriende, som
älige orsaker, hvarföre hans myndighet borde til-
thette synes vare
börligen blifve förkorted, om mann än skulle läggie henderne dertill,
hvar ded eliest icke ske kunde, såsom ded nu endeles lather sigh anse.
Men deremot igen, när man vill tillse then olägenhet och fare, som der
af fölie kan, är ded fast betänkliged. Fördy ändoch den syndring, som
Flemingen och flere särdeles på denn side giort hafve, är riked myked
skadeliged och den allmennelige inbördes rolighet och landzfred i
oträngde måle myked till hinder och förkränkelse; icke dess mindre,
der thet till krigh heller handgrep komme skulle, så ville dermed fölie
fast en större oenighet och syndringh, hvilken alrede med Finland och
Lifland begynt är, som seden aldrigh uten stor krigh kan kommes till
rette och tillhope igen, särdeles efter man väll förnimmer, att konungen
uten tvifvel vill hafve honum för våld försvared och rekner ded sigh
till, hvad honum vederfares, och skulle seden hetes vare begynt emott
konungen, och allt vore sant, som både h. Claes och tilleventyrs flere
om oss hafve utspritt, att Söderköpings samqvemd och beslutt derföre
hafver giort varit, att man sigh i alle måtte emot konungen vill op-
läggie, hvilked ingen erlig mann bör heller hafver haft i sinnet, såsom
och ded samme udi f:te Söderköpings beslutt nogsampt är blefvet
förbehållet. Dernäst hvad fara, oro och onde exempel af h. Clases
företagende tillkommer, är sant att sådent allt är till att befruchte.
Doch är then fare och oro fast större till att rädes, som af inbördes
vapneskifte (sic!), särdeles när riksens eigne arfherrer, sielfve konungen,
som riked besvored, på en side och fursten, som ded att regere tilbetrodt
är, på den andre siden, vill och kanske, när ded först begynt är, måste
göre sigh delachtige. Hvadh der vill fölie för oro och fare, medgifves
h. f. N. sielf till att betenkie. Och ändoch att saken och begynnelsen
emot Flemmingen kan synes ringe och lätt att göre, doch lickvell, like
som den fare och skade, som f:te Flemings företagende hafver med
sigh, icke är till att vanvyrde, alltså är den andre, hv
inbördes svärd emott hvar annen drage och före skulle,
e begynnelsen
all en stor eld af en lithen gniste
e hender
t mere och
kann, allden-
myked mere till att achte, ehuru ri
stund esomåftest och helst i sådenne f
pläger uptändes, och seden är ingen skade till att vederlikne emot den,
som med inbördes krigh och oro föliendes varder.
Till thed tridie, att segeren altid schall kunne hände den, som först
fördy i sådene handel bör icke så
griper till svärdz, är ganske ov
tes tillfälle, som sielfve orsaken, och allremest hvad som
i inbördes krigh och oro, hvilke alle menniskior
myked a
kann efterfölie, särdele
egenum alle mögelige sätt och medel bör undvike och förekomme.
Till thed fierde. Belangendes undersåternes nödh och bedröfvelse
i Finland, vett Gudh, att oftebe:te riks råd hafve dher udöfver et til-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
