Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1597 847
bref sig och der upå beroper, derföre kunne vi såsom undersåter och
edsvorne oss der emot till at göre intet fördriste, bidie fördenskul, k.
g. h. och m., at I vele hos h:te furste och eder sielfve sampt alle andre
hafve oss till dett beste ursakede. Hvad denn syndring tilkommer,
som är med någre här i riket, vet Gud ligger oss så högt på sinnet
som någon annan, hafve och, så mykit oss hafver stått tilgörendes,
denn gierne velet afskaffet, doch icke genom våldsamme medel, hvilket
kann nes lätt at begynne, menn långvarigt till at utföre, och kann
ske räcker icke allenest til oss uthan till våre efterkommende och ut-
gången endoch vore oviss; derföre synes icke vare råd för 3 eller fyra
personer skull någon sådan vidlöftighet at begynna uthan heller bruka
bud och handling hos konungen och förmode hanns tilkomst. Sker
det annorlunde, så kunne vi intet annet se änn en stor oendlig veder-
villie och misförstånnd emellan konungen och fursten och tilleventyrs
et odödeligit hat och krigs vidlöftighet emellan dem och deres efter-
kommende, till hvilken mången fattig os
vensk mann moste läne
håret, dett Gud mildeligen afvennde, der till med och rikséns store
och merkelige syndring, såsom endels nu allerede dy verr skedt är
med Findlannd och Liflannd, hvilke neppeligen på dett sätt uthan ko-
nungens egen godvillie och samtycke under h. f. N. och riksens rådz
lydno åter kommande varde, efter som de och sielfve h. f. N. ut-
tryckeligen hafve tillschrifvit, och huru mögeligit eller licht det är för
riket udi denne store påstundende oförmögenhet och split med våld at
underkufve eller tvinge dem till lydno, det gifve vi eder såsom vel-
förfarne och retrådige svenske menn sielfve at besinne; hvilket blefve
och så mykit verre och odrägeligere, der våre egne infödde arfherrar
skulle blifve med delachtige, och svennske männ, som des föruthan,
Gud bettret, hafve haft krig och olycke nogh, inbördes förföllie hvar
annan. Förse oss fördenskull, såsom och venligen begäre, råde och
förmane, at I gode männ sampt andre flere, som nu opå f:te möte
stadde äre, alle sådane rådslagh och beslutt, som förorsake någon vid-
löftighet och oro här i v. k. fäderneslannd, vele undvike. Hvar annor-
lunde sker, det vi icke vele förhoppes, vele vi hafve der emot protes-
teret och för Gud och hele verden vare ursechtede för all den olycke
som der kann efterföllie, ty om denn söndring, som sked är, icke blif-
ver med lempe och underhandling aflagd, med våld kann intet gått
uthrettas, der blifver enn större söndring af och riket förmå dett intet
uthstå, som nu des förutan hafver stor fattigdom och dyr tid. Vi
tage denn högste Gud till vitnes, at vi intet annat sökie änn ro och
enighet i riket, vi äre inge uthlänningar uthan svenske infödde männ
af ärlige och urminnes frie föräldrer, och vele ju så gierne fädernes-
landzens velfärd, som någon annan, efter vi och icke heller hafve någor
annorstädes at til lita änn vår tienst i de af konungen tilbetrodde rådz
embeter med deres tilbörlige laglige vanlige och af hite k. M. efter-
låtne velchor behagelige. Så vele vi, endoch vi äre få, enn part ålder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
