Print (PDF) - On this page / på denna sida - 5. Spårets upptagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Var så god, sir!» bjuder han, i det han skjuter
undan stolen för att bereda mr Kemlik plats.
En ringning på tamburklockan avbryter honom. Negern
vänder sig mot sin herre.
»Tar ni emot, sir?»
»Låt mig veta, vem den besökande är först», säger
detektiven, i det han sätter servietten för hakan.
Washington går ut i tamburen för att öppna, och
mr Kemlik hör en röst, som förefaller honom bekant.
»Vem får jag anmäla?» frågar betjänten med sin djupa röst.
»Mr Meixner», svarar den besökande nervöst. »Säg mr
Kemlik, att jag nödvändigt måste träffa honom. Mitt
ärende ar av stor vikt.»
När detektiven hör namnet, rusar han upp från stolen
och skyndar in i sängkammaren.
Mr Meixner!
Vivians far är honom allt för välbekant, och nu är han
här, troligen för dotterns skull, och utan att veta,
vem mr Kemlik är. Namnet är ju självtaget.
Skall han avvisa affärsmannen eller ta emot
honom? Tillfället att få kasta en blick bakom
kulisserna är allt för välkommet, för att han skulle
låta det gå sig ur händerna. Men å andra sidan vill
han ej förråda sitt inkognito.
Ja, han måste ta emot Vivians far.
I en hast skyndar han att draga fram en av lådorna
på toalettbordet, en låda, som härbergerar diverse
maskeringsartiklar. När Washington kommer in för
att anmäla den besökande, är detektiven redan i full
gång med att sätta ett lösskägg på sig och anordna
ett par konstgjorda ögonbryn. Negern är emellertid
allt för van vid hans ofta påkommande maskeringar
för att yppa sin förvåning.
»Mr Meixner, sir!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
