- Project Runeberg -  Svarta handens besegrare /
116

(1915) Author: Iwan T. Aminoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ön

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En kvarts timme senare föres bagaget och passagerarne
ned i Jöllen, som man kastat i sjön, och ett par
roddare för den lilla farkosten genom revet.

Man har observerat skonertens ankomst på land, där fyra
karlar stå i stilla förbidan på att komma i förbindelse
med den yttre världen, en välkommen händelse, när man ej
sett skymten av fartyget på en månads tid.

Jollen skrapar mot sandbotten, och karlarna draga upp
den med en hastig knyck. Någon annan farkost synes
ej till på hela ön.

»Här äro två gossar, som ni ska ta hand om. Skriftlig
instruktion följer från chefen. Corti ansvarar för,
att de inte rymma», säger den äldre av roddarne.

»Skall skonerten inte stanna?» frågar den tilltalade
med alla tecken till missräkning.

»Nej, vi ha ännu två passagerare kvar, och de ska
längre norrut», svarar mannen. »Jag tror dock, att
vi ska stanna här ett slag vid hemresan.»

»Vi behöva nog proviant, säg kaptenen det, jag har
förråd endast för en vecka.»

»Jag skall meddela honom det. Han tänkte, att ni
kunde behöva något att äta och har skickat med en
säck potatis och litet konserver. Ni kan plocka ur
grejet ur Jöllen.»

Karlarne skynda att efterkomma tillsägelsen.

»Ja, adjö med er denna gång!» hälsa roddarne och få en nick
till svar. Av talträngdhet lida karlarne förvisso inte.

»Kom», befaller Corti gossarne, och alla. draga sig uppåt ön.

De tvenne boningshusen ligga tätt tillsammans och äro
uppförda som blockhus, av tjockt rundvirke, vars fogningar
man drivit med blånor. Husen göra ett solitt intryck.
Fönstren, vilka sitta högt uppe, nästan invid taket, äro
breda men föga höga och försedda med glasrutor, vilka skifta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:08:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svrthand/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free