Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Polisens dilemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häktade, kan man ej genom dem spåra brottens upphovsman,
men äro de väl fria, kunna de skuggas. Detta är
den sista utvägen och medför dessutom den fördel,
att ligan blir invaggad i säkerhet.
Mr Derwent ger efter en kort betänketid vika för de
framkastade skälen, och trion får åter bege sig var
och en till sitt.
De misstänkta äro likväl allt för sluga för att
förråda sig. Ingen av dem betvivlar, att de äro övervakade,
och man för ett exemplariskt levnadssätt – till
mr Middles stora missräkning.
Några nya hotelsebrev ha ej anlänt. Svarta Handen
bidar sin tid.
Mr Meixner har låtit undersöka de avskurna
öronen. Läkarens utlåtande blir, att man skurit dem
från ett lik. Miss Vivian har således, om hon ej är
död, sina öron i behåll.
Ett par dagar efter det att de anklagade blivit
frigivna, erhåller mr Derwent ett brev, undertecknat
med Svarta Handens sedvanliga bomärke, flatsidan av
en hand, framställd med sot.
Han öppnar skrivelsen med en viss nyfikenhet, vilket
ej kan förtänkas honom, och läser:
<i>Herr Detektivchef!
Vi beundra i hög grad edra ansträngningar att komma
oss till livs, samtidigt som vi beklaga det tyvärr
klena resultatet. För att lugna edra och allmänhetens
upprörda känslor anse vi oss emellertid böra meddela,
att såväl miss Meixner som mr Kemlik, alias Latham,
samt unge Nelson äro vid god hälsa och i säkert
förvar, så säkert, att det kommer att trotsa polisens
alla efterforskningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
