Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. I kanoten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blott vinden ej vore västlig, den mest ogynnsamma av
alla vindar!
Fram emot middagen är gossens krafter alldeles
uttömda. Han måste lägga in årorna.
Han har dock fått en idé, som han vill realisera.
Efter många ansträngningar får han fram seglet. Häri
binder två av årorna i kryss och fäster seglet med
stadiga surrningar i kryssets hörnpunkter. Därpå
begagnar han återstoden av repet för att sätta fast
en ända i vart hörn. De fyra ändarna förenas med
fånglinan.
Därpå kastas drivankaret ut.
Det lägger sig på ytan.
Nu måste han hala in grejet och fästa en barlaststen i
ena hörnet för att få detta att sjunka, så att ankaret
ställer sig tvärs. Detta försök lyckas bättre, och
kanoten kör upp stäven mot vinden.
Seglet, som delvis sjunkit ned i vattnet, står nu
på kant, och som det gör ordentligt motstånd, driver
kanoten endast långsamt ned i lä.
Faran är, att de allt mer växande sjöarna ska doppa
ned fören och fylla kanoten, men däcket utestänger
det mesta vattnet, och vad som kommer in, öses ut
med tillhjälp av de båda vattenspannen.
Vinden vill varken kantra, eller bedarra. Den blåser
stadigt västlig och snarare ökar än minskar. Ej en
seglare eller ångare är synlig. Man befinner sig
tydligen utanför den vanliga stråkvägen.
På natten blåser det full storm.
Den lilla, kanoten kastas omkring som en lekboll,
och det är fara värt, att den skall begravas av de
allt mer växande sjöarna. Freddy ser sig nödsakad att
hala in seglet, och detta går endast med den största
ansträngning. Surrningarna måste kapas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
