Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I denna sälla bygd Camilla lifvet njöt,
Hon född och uppfödd var i menlöshetens sköt,
Vår sol, som i sitt lopp naturens fägring målar,
Har aldrig förr så skönt fått låka med dess strålar.
Behagligheten själf dess hela teckning drog.
Uti sitt gudaverk en vällust himlen tog;
Och dygden ville själf Camillas skapnad söka,
Att mera älskad bli’ och få sin dyrkan öka.
Hon till Dianas tjänst från födseln offrad var;
Och i sin lugna själ hon hennes lagar bar.
Uti gudinnans lund hon lifvets vår förnötte,
Och i en lycklig frid dess rena rökverk skötte.
Den unga Doris där dess vän och sällskap var:
Du ljufva vänskap, du, som själar sammandrar,
Som dessa unga bröst med oskulds band förenar;
De hjärtan, som du rör, du hålgar och du renar!
Re’n våren i sitt sköt en liflig värma bar,
Naturen väcktes upp, hon i sin ungdom var.
Man såg kring alla fält, att vinterns välde lyktat,
Att glädjen rest sin tron och jordens sorger flyktat,
De ljumma sommarrägn förnya mänskans hopp;
Ur jordens mjuka famn de locka örtren opp:
Af värmans spända kraft de tunna knoppar klyfvas,
Och ren med täta löf de lugna skogar yfvas.
Till skogsgudinnans pris en högtid firas skall.
Nu börjar dagen gry och nattens makt är all;
Ån darrar månens sken på böljans hala yta;
Men hastigt ljusets flod från öster börjar flyta;
De mörka skuggor fly och stjärnan bleknar af;
Re’n strömmar purpurn ut på himlens mörkblå hal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
