Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De svarta molnens lädd förbyts i röda skyar;
Nu ljungar solen fram och verlden sig förnyar
Den svala nattens dagg, so:n sig tiil blomstren sänkt,
Har på de späda blad en mängd af pftrlc r stänkt;
Det höjda ljusets glans från bergens toppar faler,
Och solens spridda guld sig blandar med kristaller.
Man himlabågens färg kring fälten stråla ser;
Hvar blomma ur sin kalk åtf järiln nektar ger.
En samlad balsam sprids att sig med luften blanda
Och förs i hvirflar kring af morgonvädrens anda.
Re’n svärma luftens folk kring deras gröna hus,
Och stämma deras sång ihop med aspars sus.
Naturen tycke? d >ck sin största fägring sakna;
Camilla syns ej än ur s’lmnens sköte vakna.
De ögon dölja sig, som dagens glans förta’,
Där ömhet, eld och lif och oskuld segrat ha’.
Kring hennes blomsterbädd do falska drömmar flyga,
Och i dess rörda själ med villobilder smyga;
Ån småler hennes mun och glädje tecken ger,
Ån darrar hennes kropp, man tårar flyta ser,
På hennes hvita kind man hastigt skiften finner;
Nu dödlig blekhet syns, nu åter rodna’n brinner;
D ?ss armar sträckas ut och kramas till dess bröst;
Man tunga suckar hör, som kväfva hennes röst.
D:n ömma Doris ser, att dess Camilla lider.
“Ack vakna”, ropar hon, “ty solen redan skrider,
Och fälten lif vas ren af vädrens friska fläkt!”
Camilla spritter upp förvirrad och förskräckt:
‘ I Gudar!” sade hon, ‘ hvad är det som jag känner?
Min Doris, är du här, du bästa utaf vänner?
Ack! låt mig gjuta ut min oro i ditt sköt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
